Vilken dag jag haft idag. Jyttehemsk, som vissa skulle säga...
Massor med folk, en hel del strul, virriga kollegor, skrikade barn och så lite tårar (inte mina, kan tilläggas). Om det är något man lär sig av att jobba på hela Sveriges möbelparadis så är det att folk inte är kloka. Och respekt har de också dåligt av. När en affär stänger 20.00 så betyder inte det 20.20 eller 20.30.
Till sist vill Bob hälsa till sin semestrande matte att han mår bra. Inte så stor i maten, men pigg och glad. Betydligt mer social än ryktet säger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Matten har hört att han knaprar i sin lya så allt verkar lugnt. Han tackar för uppmärksamheten. Vidare det här Jyttehemskt ... får man skratta åt det?
Det får man verkligen, men jag förstår att det kan krävas en förklaring. Väl internt begrepp i nuläget.
Skicka en kommentar