Det där lilla-jag-skrattet...

Citerat från Viveka Adelsvärds bok
"Prat, skratt, skvaller och gräl och annat vi gör när vi samtalar":

Det finns dock ett särskilt sorts skratt som inte befriar skrattaren, utan snarast förbarnsligar henne - för så skrattar kvinnor oftare än män. Man skulle kunna kalla det för "lilla-jag-skrattet". Den allra första gången jag skulle hålla ett föredrag på en konferens sade en mycket god vän till mig: "Jag kommer att sitta längst fram och stirra på dig och fan ta dej om du ber om ursäkt eller skrattar det där lilla-jag-skrattet."

Har varnade mig för det skratt som tycks betyda "Här kommer lilla jag och lägger fram mina små idéer. Ta mig inte riktigt på allvar. Och bli inte arga. Jag tror inte att jag är nån."

Hans råd var den sanne vännens. Många kvinnor behöver sådana råd. En viss osäkerhet - eller snarare feghet för att sticka ut hakan alltför långt - gör att åsikter och förslag som framförs klart och distinkt ändå kan undermineras och suddas ut när de åtföljs av ursäktande skratt.
-