Torsdagen är på väg mot sitt slut. Jag är lite sliten; det är mycket nu, alldeles för mycket... Siffrorna här nedanför kanske kan ge en fingervisning om hur jag har det. Tur att man bara behöver ha årsmöte en gång om året och att nästan allt det andra som är på gång (och som jag helt enkelt inte får prioritera bort) också är engångsföreteelser.
Arbetade timmar sedan måndag: 42 (4,5 timmar nämndmöte ej inräknat).
Arbetstimmar kvar denna veckan: minst 30
Antal viktiga möten skippade på grund av ren tidsbrist: tre*
Antal riktiga middagar: noll*
Som tidigast hemma: 20.30 (i måndags)
Som senast hemma: 23.45 (igår)
Antal lästa tidningar: noll*
Antal sedda TV-program: noll*
Effektivitet: drastiskt sjunkande, men i perioder alldeles otroligt hög.
Senast jag spenderade en vardagskväll utan jobb: förra tisdagen
Illavarslande: jag vill verkligen ringa S., men orkar inte ens det.*
Insåg precis: att jag måste jobba massor nästa torsdag också. Damn it.
Längtar efter: lite tid för mej själv, en promenad, riktig mat, lugn och ro.
(* = inte alls likt mej)
Men imorgon kommer E. och räddar mej, åtminstone för en stund...
Om andra ska vara här krävs dock att jag städar, typ innan jag går och lägger mej nu. Vilket ärligt talat känns sådär. Vill som sova lite innan plogbilen kommer och väcker mej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ryktet säger att det var en super-DÅK i Örebro så hoppas du får en lång sovmorgon i morgon, det tror jag du är värd.
tuffa tider att vara anställd av en arbetsgivare som förespråkar sänkt arbetstid verkar det som. Tack för gårdagen. det var trevligt.
Oj, spännande med en anonym kommentar... undrar vad det är för rykte den syftar på? Men visst, jag tyckte också att det var en rätt lyckad tillställning och förhoppningsvis var jag inte ensam om det.
Och Daniel, så farligt är det egentligen inte. Tack själv för en exemplarisk insats.
Skicka en kommentar