Live från valkonferensen.

Nu har debatten pågått rätt länge här och den kommer inte ta slut än på ett tag, skulle jag tro. Alla upprepar varandra nu. Stolarna är obekväma. Jag är trött och längtar lite hem.

Man kan konstatera att lite väl många av gubbarna har lagt liiiite för mycket tid på att titta på videos med Palme och tror att de talar lika väl. Det gör de inte. Dessutom kan man undra om riksdagsplatsen är ett förtroendeuppdrag eller ett jobb? Om kanske en timme vet vi hur det blir...

Nu har vi börjat prata riksdagslista.

Valberedningens föredragande överraskar lite med sina beskrivningar av personerna på den föreslagna listan. Och apropå min kandidat och vän kan vi konstatera - ska man gå i Ulrica Messings fotspår är det en fördel att man har snygga skor...

Lovely 27th!

I brist på snö dekorerar jag den här födelsedagsbloggen med stans största (i flera bemärkelser) lokalkändis. Bocken invigs först på söndag, men är just nu under konstruktion.

Efter några intensiva dagar (och nätter) med ikappläsning av kurslitteratur med tillhörande övningar och några skriftliga uppgifter kan jag ikväll unna mig att andas ut och ta det lilla lugna.

Idag var jag på skolan 8-16 och seminariet innehöll bland annat vår långa och väl förberedda gruppredovisning. Dessutom var det inlämning av den senaste skriftliga uppgiften. Mycket gick att stryka från att göra-listan idag med andra ord.

Trots tidig morgon och all skola har det än så länge varit en fin födelsedag med sms, telefonsamtal, vykort, blommor och småpresenter.

Planen för kvällen var att mysa i soffan tillsammans med mina favoritfilmer och lyxa till det med några väl utvalda praliner, men det får vänta eftersom jag nyss blev utbjuden på lyxfika.

22-2.

Igår vann SAIK på hemmaplan över Katrineholm med 22-2. Helt sjuka siffror, även för att vara bandy. Christoffer Edlund gjorde tolv mål! Tolv! I en elitseriematch!

Arbetarbladets korta matchreferat säger väl egentligen allt?
"Vad ska man säga...? 22–2 talar sitt tydliga språk när minst sagt var klasskillnad mellan lagen. Matchen var avgjord redan efter sju minuter när SAIK gått upp till 3–0. Resten är rena uppvisningen av SAIK i allmänhet, men Christoffer Edlund och Magnus Muhrén i synnerhet. Den förstnämnda svarade för mäktiga tolv mål och Muhrén för 16 poäng (8+8). Båda slog rekord."

Sååå typiskt. Så triiist.

Det som följer är ett scenario från ett helt vanligt möte.

En alldeles vanlig förening har haft möte och under kvällen har ett antal ämnen diskuterats, där (de äldre) männen allt som oftast har känt behovet att breda ut sig vitt och brett om diverse ämnen, gärna flera minuters utläggningar med upprepningar av vad de redan sagt. Kvinnorna håller sig kort och koncist. Om de säger något överhuvudtaget, vill säga.

När kvällen lider mot sitt slut tycker en person att man minsann måste hålla den traditionella julfesten. Mja, jo, det vore ju trevligt - men i så fall behövs en festkommitté, konstaterar styrelsens representanter. Genast anmäler sig några av kvinnorna som frivilliga till att planera, handla och laga mat för evenemanget. Männen skruvar på sig och tittar ner i bordet för att inte bli påtänkta. Alla vet sin plats och det är så det kommer att förbli.

Lite undrar jag hur de som sitter kring bordet tänker...
Det där med jämställdhet kan väl stanna vid väl valda ord?
Ingen har väl dött av lite plakatpolitik förut?

Äntligen!

Bästa nyheten på länge är att linje 41 (bussen mellan Gävle och Sandviken) från och med igår stannar vid en nybyggd hållplats i Valbo.

Det betyder att jag kommer spara ungefär en timme varje helg jag jobbar, om man räknar med att jag åker buss både dit och hem. Ni som har gott minne vet att jag ofta klagat på förseningar, fulla bussar och andra otrevligheter som har med X-Trafik att göra.

Spännande är dock att majoriteten av kommentarerna på lokaltidningarnas hemsidor är negativa. Så är det alltid, oavsett ämne. Trist.

Precis så här är det.

Just nu är det mycket som känns upp och ner, men jag blir gladare av att lyssna på Melissa Horn. Extra glad blir jag för att jag vet att vi ska gå på hennes spegeln-konsert om sisådär två veckor. Här är texten till sången som är mitt soundtrack just nu.

"Sen en tid tillbaka har jag varit trött

Försökt att vara allt på samma gång

Så mycket man kan göra och borde och vill

Mitt i allt så ska man räcka till

-

Sen en tid tillbaka har jag varit tom

Och försökt att hitta spår som leder rätt

Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan

Och mitt i allt så ska man vara sann

-

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler

Och samlat damm på min gitarr

För allting jag skriver blir ändå för kort

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort"

-

(Text från "Sen en tid tillbaka")

Idag...

... fick jag mig en riktig överraskning och tankeställare. Så nu har jag att vända, vrida samt grubbla på under helgen.

Tvära kast från besvikelser till pepp och kul. C'est la vie.

Vilken sorts möte är det värsta?

UPPDATERING: En förklaring kanske är på sin plats här... Ännu en gång lurades jag tro att det finns ett samband mellan dagordningens omfattning och mötets längd och gick därför på nämndmötet trots att jag egentligen inte hade möjlighet. Frustrationen artade sig i bland annat texten på bilden med tillhörande teckning.

-

Straff från gårdagen: att sitta uppe havla natten för att försöka hinna i kapp med det plugg jag borde ha gjort under dagen. Uscha.

-

Lärdomar av gårdagen: Tro inte på att mirakel ska ske - såsom att alla partigrupper ska ha gruppmöten för att förbereda sig, att folk ska tänka efter före eller att en gubbe ska nöja sig med ett eller två inlägg för att säga samma sak.

-

Och så säger vi det igen: gubbe är inte en ålder, det är en attityd. Tokbeteendet följer inte med åldern. Jag kan till och med avslöja att jag röstat på minst en pensionär i det interna provvalet - smaka på den ni!

Ikväll har jag varit med på den första roliga partiaktiviteten på väldigt länge. Jag och Ewa ska nämligen hålla i en studiecirkel för nya medlemmar några veckor framöver. En grundkurs i cirkelform som tar upp sådant som organisation, historia, ideologi och engagemang.

De många deltagarna hade spridda åldrar och bakgrunder, men den gemensamma nämnaren att de var intresserade, ställde frågor och ville diskutera. Om vi säger så här, det är allt för sällan man möts av sprudlande engagemang på möten i Folkets Hus...

Trots att jag är fortsatt förkylningsmatt och inte trodde jag skulle orka mig igenom kvällen, så var det väldigt roligt. Tänk då vad kul det ska bli att träffa studiecirkeln när jag är tillbaka i form igen.

Förresten...

... när en "känd idrottsman" är misstänkt för något i Gävle. Då kan man utgå från att det är en spelare i endera Brynäs eller Gefle IF.

I det här fallet misstänks "idrottsmannen" ha våldtagit en 18-åring. Nu ser jag att ordet "känd" strukits "känd" från rubriken, men det lär väl inte gå att undvika fler rubriker om det visar sig vara en "sportkändis"...

UPPDATERING: Nu heter det "idrottsstjärna" igen. Vidkommande är både misstänkt och häktad, men ord tycks stå mot ord.

Det känns väldigt vuxet.

Att kunna välja det minst lockande av två alternativ bara för att man vet att det i det långa loppet är "bäst" för en. Att helt på egen hand välja besvikelsen och handskas med den, det är vuxet i mina ögon.

Lite deppigt kanske, att vuxenlivet verkar handla om att vara förberedd på och handskas med besvikelser...

Besvikelsen i det här fallet är att jag inte kom iväg till Örebro överhuvudtaget när allt kom omkring. Visst är jag piggare nu, även om jag väl inte kan påstå att jag är helt återställd från förkylningen som däckade mig i tre dagar och sabbade såväl välförtjänt ledighet som extrajobb och alla övriga tidsplaner.

Nu regnar det ute, är redan dunkelt. Jag har massor att göra och får liksom ingen ordning på't. Sammanfattningsvis kan man säga att det inte är kul att vara mig idag. Stressigt, tråkigt, ensamt och grått.

Atjooo!

Nu har det officiellt slutat vara en liten blivande eventuell förkylning och övergått till "the real thing". Inte optimalt på något sätt skulle jag vilja påstå.

Jag klarade mig igenom seminariet 10-15 idag tack vare the och alvedon, men som det känns nu har jag inget hopp om att ens komma utanför dörren imorgon. Hur det blir med örebroresan återstår att se, men det känns tveksamt att jag ska orka åka på lördag morgon.

Just nu är jag parkerad här i soffan trött, febervarm, snorig och i allmänt dåligt skick. Att det är illa vet jag eftersom jag får tvinga i mig glassen på bilden... Glass brukar inte hinna fastna på bild hemma hos mig.

Färgdilemma.

Jag har alltså förälskat mig lite lätt i en grovstickad kofta från MQ, men har problem att bestämma mig för om jag vill ha den i mörkgrå eller ljusrosa. Det finns ju för- och nackdelar med både basic grått och flickigt rosa. Modellen är såklart lika underbar i båda varianten, men jag måste ju välja en...
-
Så i bästa modebloggarstil tänkte jag be om lite hjälp från bloggläsarna... Ni kommenterar inte så ofta, men jag vet ju att ni finns. Vilken färg är för mig den här hösten?
-

Bilden på koftan i ett sammanhang kommer från MQ.se

Idag har jag...

... ynkat lite över den eventuella förkylningen.
... pluggat lite, men alldeles för lite.
... lunchat med på Heartbreak med C.
... gjort lite olika slags ärenden på stan.
... impulsshoppat en superfin vinterjacka.
... förälskat mig i en kofta, men inte kunnat välja färg.
... jobbat på mitt jobb under kvällen.
... skrapat rutorna på en annans bil och fått skjuts hem som tack.

Idag när jag cyklade hem från skolan hann årets första snö gå till snöblandat regn och tillbaka till snö innan det övergick i ännu mera regn. Usch så trist det var att cykla hem i det blasket och mörkret.

Ännu tristare är det att jag känner mig lite... ur form. Som att en liten förkylning ligger och lurar i kroppen på mig och bara väntar på ett tillfälle att bryta ut. Att bli sjuk har man väl aldrig tid med, men jag har verkligen inte tid med det just nu. För att mota sjukan vid grinden låter jag bli att gå på mitt efterlängtade yogapass ikväll för att istället stanna hemma och dricka förkylningsthe och honungsvatten. Håll tummarna för att det hjälper!

En sak jag funderade på häromdagen...

Vad säger man egentligen åt någon som är på väg in till BB för att föda barn... Lycka till? Passar ett grattis när vattnet går eller är det egentligen okej först när barnet är ute?

Kanske är det lite beroende på sammanhanget? I det fall som fick mig att fundera så blev det ett grattis, eftersom vännen i fråga varit jättejättestor, haft en ganska komplicerad graviditet mot slutet och dessutom gått över den beräknade tiden.

Hur som helst ser jag fram emot att få träffa den lilla killen så fort de kommit hem från sjkhuset och återhämtat sig från uppståndelsen. Enligt mms-rapporter blev det tydligen både långdraget och dramatiskt och för mig, som ännu inte har så många vänner med barn, är det hela mycket spännande...

Något jag inte trodde jag skulle säga i första taget.

Nu längtar jag tills jag ska åka till Örebro...

Nu: Ensam mamma söker!

Ojojoj, vad spännande det ska bli med sista programmet idag.

Som vi pratade om detta på lunchrasten idag. Det verkar som att alla följer programmet. Det är många stora snackisar och man är ju skapligt nyfiken på hur det hela har gått. Jag håller mest tummarna för att Ulrika ska välja Lasse och så tror jag det blir också...

Ljusdal style..

Att Erik Hamrén ska bli ny förbundskapten är väl mer eller mindre en gammal nyhet nu. Han verkade förresten så väldigt trevlig i Skavlans program i fredags. Det tyckte förresten både jag och mormor.

En riktig hälsing förblir äkta och härlig oavsett hur många år man varit i exil i Danmark, Norge eller någon svensk storstad. Men det måste ända påpekas att det är något av en skräll att den förbundskapten som kommer att ha kostym under landskamperna kommer från Ljusdal. Säga vad man vill om Ljusdal, men något modemecka är det knappast.

Dagens google-header är bra fin.

Sandviken tycks redan ha börjat jobba för att få upp festivalstämningen inför melodifestivalen. Se bara så fint de har pyntat svängdörrsentrén till biblioteket / folkets hus.

Och ja, jag tror melodifestivalen är enda anledningen till att sandviken blivit pyntat med ballonger och glittergirlander. Men jag kan ha fel på den punkten förstås.

Tyvärr var boken jag skulle låna redan utlånad. Så jakten på en engelskspråkig "jane eyre" går vidare. I värsta fall får jag ta bussen till sätra på måndag, där fanns den åtminstone i eftermiddags.

Det är tanken som räknas.

Efter en dålig dag igår fick jag ett infall och skrev ett brev till en gammal vän. Ett riktigt alltså, nedskrivet på brevpapper, lagt i fint grönt kuvert och så lagt på lådan med ett frimärke i hörnet.

Brev är underskattade. Det är väldigt sällan jag får riktiga brev, men jag blir lika glad varje gång. Faktum är att det inte tar mycket längre tid att skriva ett ordentligt brev än vad det gör att komponera några omständigt långa sms...

Den här hästen blir det fler brevskrivarkvällar här hos mig, var så säkra.

Vinterchoklad.

Igår när jag handlade "råkade" jag köpa med mig en uppskyltad nyhet, nämligen Marabou Vinter. Mjölkchoklad kryddad med kardemumma, nejlika, peppar, ingefära och kanel lät både spännande och höstmysigt. Efter att ha smakat på underverket måste jag dock meddela att det inte är något att ha för höga förväntningar på. Kryddsmaken var alldeles för svag för att ge chokladen någon wow-känsla. Men god var den, absolut.

Hamstra och slösa.

Idag har vi diskuterat energier över en fika. Ofta pratas det ju i olika sammanhang om hur man ska välja sina strider noggrannt och den mycket intressanta diskussionen kan sammanfattas med meningen Vad ska man egentligen lägga sin energi på som lärare?

Ska man hetsa upp sig över allt som egentligen stör en eller gäller det att markera ordentligt ibland och låta annat passera? Och med rättning, ska man vara minutiös jämt eller ska man låta vissa saker passera för att slippa lämna tillbaka en inlämningsuppgift med mer rött än omarkerat? Åh, det finns så himla många viktiga vinklar på ämnet.

Sen är det ju så att den aktuella frågan även kan överföras till alla möjliga områden i livet. Sånt som inte har ett dugg med lärayrket att göra.