Nationella provet fyller inte sina syften.

De nationella proven är idag ett självklart inslag i den svenska skolan. Deras betydelse har ökat i takt med att proven införts i allt fler ämnen och utvidgats till att omfatta allt fler årskurser. Detta läsår kommer 66 olika nationella prov att genomföras på ungefär 6000 grund- och gymnasieskolor.


I tre års tid har Skolinspektionen haft ett särskilt regeringsuppdrag att granska de nationella proven och hur dessa blir bedömda. Totalt har ett representativt urval om cirka 94 000 prov samlats in under de här åren. De 94 000 proven har kontrollrättats, vilket innebär att en oberoende lärare har betygssatt varje prov en gång till.

De första åren har kontrollrättningen levererat skrämmande resultat. Såsom att vartannat kontrollrättat prov hade fått högre betyg av elevens egen lärare än det fick av Skolinspektionens lärare. Ibland har det handlat om ganska stora skillnader; 2010 bedömdes vart nionde prov med ursprungsbetyget MVG som ett IG i kontrollrättningen. Avståndet mellan MVG och IG är gigantiskt - från högsta betyg till underkänt i den gamla skalan. Så skilda betyg hade alltså getts för exakt samma provprestation bedömd enligt exakt samma bedömningsanvisningar, men av två stycken olika lärare.

I förra veckan redovisades helhetsbilden av Skolinspektionens treåriga uppdrag och kritiken var inte nådig. Det nationella provsystemet kostar minst 150 miljoner kronor för den svenska staten varje år. Trots det uppnår proven inte sina syften. Enligt Skolinspektionen finns det ingenting som tyder på att de nationella proven bidrar till att göra betygssättningen mer likvärdig och rättvisande.

Ett av Skolinspektionens konkreta förslag är att de prov som utgörs av uppsatser bör tas bort. Dessa prov visar de största avvikelserna och tycks vara svårast att bedöma objektivt. För att nå den slutsatsen borde Skolinspektionen inte ha behövt rätta om tusentals prov. Det hade räckt att fråga valfri lärare om svårigheterna i att objektivt bedöma en uppgift, där det inte finns tydliga rätt eller fel. Särskilt när betygskriterierna skiljer på exempelvis utvecklat och välutvecklat språk. Som att det skulle kunna säkerställas att alla svensklärare har samma utgångspunkt för hur de skiljer mellan ett utvecklat och ett välutvecklat språk?

Betyg är subjektiva bokstavskombinationer som i allt väsentligt mäter det som är möjligt att mäta, vilket inte alltid har ett samband med vad eleven faktiskt kan. I dagens konkurrensutsatta skolsystem är det heller inte säkert att betygen mäter vad de säger sig mäta. I höstas presenterade Lärarnas Riksförbund en undersökning där var femte lärare uppgav sig ha blivit pressad av rektorn eller föräldrar att sätta betyg som inte motsvarade elevernas kunskaper.

De nationella proven kostar dock inte enbart pengar. De upptar även en stor del av den värdefulla undervisningstiden och signalerar vad som är viktigt inom ämnet. Därför vore det fel att ta bort de uppsatsmoment som upplevs svårbedömda – om vi nu ska ha nationella prov i den här omfattningen. Om Skolinspektionen önskar göra betygssättningen mer likvärdig och rättvisande så finns det mycket arbete att göra med lärares bedömning i allmänhet och omkring nationella provet i synnerhet.

EVA ÄLANDER Dagens ledare i Söderhamnskuriren & Ljusdals-Posten