Den här gången också...

Sedan 1960-talet har AB Svensk Bilprovning sett till att den svenska fordonsparken varit säker och stabil genom noggranna besiktningar. Deras myndighetsutövning berör de flesta svenskar, direkt eller indirekt, då kontrollbesiktningen avgör vilka fordon som får åka på vägarna och därmed vilka vi riskerar att möta som medtrafikanter.

Den svenska staten har sedan starten varit majoritetsägare i Bilprovningen, men 2009 bestämde sig Regeringen för att branschen behövdes stöpas om.

Avreglering och konkurrensutsättning var medlet som skulle förnya och förbättra. Den här gången också. Att konkurrensutsätta en kontrollinstitution som har ett viktigt samhällsuppdrag var något nytt, men Alliansregeringen tvekade inte. Den här gången heller.

Bilprovningens monopol på fordonsbesiktning slopades 2010, men det gick ganska trögt med den fria etableringen av nya stationer. Bilbesiktning tycktes inte vara en bransch med tillräckligt stora vinstmarginaler för att locka till sig investeringar på egen hand. Därför bestämde Regeringen att sälja två tredjedelar av Bilprovningens stationer till högstbjudande.

Därför har en tredjedel av Bilprovningen nu köpts av ett bolag som heter Opus. Den aktuella tredjedelen innefattar 70 besiktningsstationer och såldes för 375 miljoner kronor. För att finansiera köpet fick Opus dock lov att låna knappt hälften av köpeskillingen – utav självaste Bilprovningen. Det statligt ägda bolaget ville så gärna sälja en tredjedel av sina stationer att de var villiga att göra upp en femårig avbetalningsplan med säljarna.

Och inte nog med att stationer säljs ut på avbetalning. Svenska Dagbladet avslöjade att 15 procent av Opus kontrolleras av ett holdingbolag på skatteparadiset Cypern. Cypern är ett ganska välkänt kryphål för de som vill minska skatteinbetalningarna och tänja på paragraferna i den svenska aktiebolagslagen. Helt plötsligt ägs en tredjedel av bilprovningarna av ett bolag som rör sig i en skattemässig gråzon och inte ens skäms för sin avancerade skatteplanering. Ärligt talat, vilken trovärdighet får ett kontrollorgan som inte själva följer spelreglerna?

Är det särskilt genomtänkt att lägga ut myndighetsutövning på en öppen marknad, även om det är en reglerad sådan? Ska vi i nästa steg bereda oss på att få se Arbetsmiljöverket eller djurskyddsinspektörerna konkurrera med privata företag? Eller kan man tänka sig att Trafikverket inte längre måste ha ensamrätt på att utfärda körkort? Om nu det är på det viset att myndighetsutövning inte nödvändigtvis behöver vara en statlig angelägenhet?

Mycket framstår som märkligt i den här affären. För det första verkar det inte särskilt klokt att söka efter en köpare som kan investera i vidareutveckling och sedan bestämma sig för en köpare som behöver låna hälften av den som säljer. För det andra är det ekonomiskt galet och moraliskt fel att sälja statliga tillgångar till ett bolag som inte ens beskattar hela vinsten, utan istället låter delar av den åka till Cypern.

Tydligt är att Regeringen inte har brytt sig om till vem man säljer Bilprovningen eller på vilka villkor, utan att deras främsta prioritering var att få sälja ut den. De ideologiska skygglapparna fick styra politiken. Den här gången också.

EVA ÄLANDER
Dagens ledare i LjP och Söderhamns-kuriren