tisdag, augusti 21

Dokumenten som tog en omväg...

Häromveckan avslöjade DN att Tillväxtverket, en statlig myndighet med 300 anställda, sedan 2010 hade betalat bland annat vinprovningar, konferensräkningar och lyxmiddagar till en samlad kostnad av 16 miljoner kronor. Efter att Tillväxtverkets generaldirektör fått lämna sin post fortsatte dock historien att utveckla sig. Krognotor och oegentligheter dök upp även på andra ställen när medierna frågade sig vilken sorts förebild som Näringsdepartementet hade varit. Det är vida känt att den nivå som den högst ansvariga sätter också avspeglas neråt i organisationsleden. Det bildas en kultur och uppstår en tradition, där det inte framstår som konstigt när chefen säger att Grand Hotel är det billigaste alternativet när det är dags att ordna personalfest. En sådan kultur har alltid ett ursprung.

Det visade sig då att näringsminister Annie Lööf också hade några tveksamma kvitton instuckna i bokföringen. Partiledaren för Sveriges i särklass rikaste parti visade sig ha låtit sin stab äta och dricka gott på skattebetalarnas bekostad. Det dök upp dyra middagar och spritkvitton för politiska tjänstemän, där fakturan ”av misstag” skickats till Näringsdepartementet fast den redan från början borde ha hamnat hos Centerpartiet. Dessutom visade sig en påkostad julfest ha döpts om till seminarieverksamhet, vilket gjorde att departementet slapp undan momssumman på över 100 000 kronor.

Allt detta ser naturligtvis väldigt illa ut, men oegentligheterna på Näringsdepartementet handlar inte om några gigantiska summor. Det är inte främst på grund av Annie Lööfs extravaganser som historien lever vidare, utan det finns verkligt upprörande inslag i historien. Framför allt att Lööf och hennes stab har försökt kringgå den unika svenska offentlighetsprincipen – rättigheten att begära ut allmänna handlingar – och på så sätt visat på ett inte särskilt klädsamt förakt mot pressfriheten.

Enligt de journalister som skrivit om saken tog kvitton och dokument en omväg via departementets politiska avdelning innan de lämnades över till den person som hade begärt att få ta del av dem. På så sätt kunde Lööfs pressavdelning i lugn och ro rätta till de värsta felen och städa upp där det aldrig borde ha blivit stökigt.

När medborgare begär ut handlingar ska det behandlas skyndsamt. Men tydligen innebär rutinen på departementet att den politiska staben rutinmässigt informeras när någon journalist begär ut allmänna handlingar. Om de så önskar finns det goda möjligheter att korrigera saker i efterhand. Naturligtvis bidrar en sådan rutin till att försena själva utlämnandet.

Det må vara enklare att granska krognotor än det är att granska politik, verksamhet och resultat. Var är Centerpartiets berömda företagarpolitik? Vad görs för att få ner ungdomsarbetslösheten utöver att sänka krogmomsen, rabattera all arbetskraft som råkar vara under 26 år, minska på utbildningsplatserna och förespråka ungdomslöner?

Och om journalister har svårt att få tillgång till en bokföring som ställer ministern i dålig dager – hur mycket måste de då kämpa för att få fram utvärderingar som inte faller dem på läppen? Det är den fråga som verkligen är värd att ställa i kölvattnet av de senaste veckornas kvittojournalistik.

EVA ÄLANDER
Dagens ledare i Ljusdals-Posten & Söderhamnskuriren


Inga kommentarer: