tisdag, september 25

Välfärd eller välfärdens kärna?

En svensk som bor i ett annat land får nya perspektiv på den svenska välfärden. Jag vande mig vid förundrade blickar över att min universitetsutbildning var gratis och avund när föräldraförsäkringens längd nämndes. Kanske vet vi inte hur bra vi har det? Ty sanningen är att den svenska välfärden har gett de flesta av oss väldigt mycket mer än vad vi någonsin betalat in till den.

Men någonstans började många tro att vi inte behövde de gemensamma lösningarna och tvivla på välfärden som projekt. Någonstans fick Alliansen utrymme att sälja in tanken att ”välfärdens kärna” är allt som behövs. Att alla får det bättre om de som jobbar får sänkt skatt. Och helt plötsligt såg många poängen i den svart-vita världsbild som säger att det inte är logiskt att jag betalar för något som jag inte ser direkt personlig nytta av. Att de arbetslösa är lata. Att de som är sjuka får skylla sig själva. Det var så enkelt att inte ägna en endaste tanke åt att man själv någon gång kan komma att behöva det sociala skyddsnät som byggts upp av tidigare generationer och i valrörelsen 2006 buntades ihop under det föraktfulla samlingsnamnet ”bidrag”.

Sedan 2006 har skatterna för de som arbetar sänkts med sammanlagt 75 miljarder kronor. I 2013 års budget tilldelas utgiftsområdet ”Hälsovård, sjukvård och social omsorg” 62,2 miljarder. Det betyder att vi på sex år sänkt inkomstskatterna med nära 13 miljarder mer än vad all svensk sjukvård kostar under ett år. Därtill kommer halverad krogmoms, sänkt bolagsskatt, avskaffad förmögenhetsskatt och så vidare… Givetvis får vi mindre för skattepengarna när vi har mindre att betala med.

För mig är det livsviktigt att det finns ett skyddsnät för mig och för alla andra den dag någon av oss faller. Sakernas tillstånd kan vilken dag som helst ändras av en olycka, ett sjukdomsbesked eller en uppsägning. Då vill jag veta att samhället har tillräckliga resurser för att hjälpa den drabbade att resa sig upp. Jag förstår att det inte är gratis, men jag betalar gärna för verklig välfärd via min skattsedel. För jag förstår att vi alla tjänar på ett sådant samhälle i längden.

Att vara socialdemokrat förpliktigar till mer än att vilja förvalta en borgerlig budet. Naturligtvis kan man inte backa bandet, men det går att förändra de senaste årens reformer. Det måste ses som ett alternativ att använda politiska beslut för att förändra samhället. Dock har mitt parti, i vissa kommentarer till statsbudgeten, framstått som osäkra högstadieelever som låter ett dåligt självförtroende sätta begränsningar för vad som är möjligt.

Politiska beslut formar och förändrar världen. Vi måste förstå att det är en politisk prioritering att utförsäkra människor eller anvisa dem till fas 3. Vi måste våga se att det är medvetna politiska beslut som de senaste åren gjort personer fattiga.

För varje statsbudget rör vi oss längre bort ifrån den allmänna välfärden. Istället bygger vi in allt djupare klassklyftor, allt större strukturella utmaningar och allt mer undertryckt aggression i samhället. Snart kommer personer i andra länder snarare att fråga varför svenskarna lät sig köpas så lätt. Vem är egentligen vinnare när vi växlar in välfärdssamhället mot några jobbskatteavdrag?

                                                    ***

I närmare tre år har jag stått för tisdagsledaren på denna sida. Dock är detta den sista text jag får möjlighet att skriva. Därför vill jag tacka alla som har läst och alla som har hört av sig. Tack!


EVA ÄLANDER
Dagens ledare i LjP och Söderhamnskuriren

Inga kommentarer: