Självklart känns det här med valresultatet inget vidare. Jag är en av många som har jobbat hårt de senaste månaderna, träffat massor med människor och pratat politik på alla möjliga sätt (med bönder på bönders vis och med lärde på latin, ungefär). För att jag vet att ett borgerligt Sverige är ett kallare och råare Sverige och att det blir sämre för de flesta när klyftorna ökar. Nu återstår det att se hur illa det kan gå på fyra år...
Naturligtvis önskade jag att det hade gått på annat sätt, men nu blev det så här. Dessutom finns det en del ljus i mörkret, såsom att vi vann landstinget och kommunen (antagligen i kommunfallet, förhandlingar med ett velande miljöparti pågår). Som att förstagångsväljarna ville ha en röd regering. Som att i flera av de bostadsområden (i Örebro) där vi lagt mycket tid och kraft har både valdeltagandet och våra siffror höjts rejält. Som att SSU:arna i länet varit både många och enastående, att vi har värvat gott om nya medlemmar och att de flesta är taggade till tusen - både på verksamhet och på nästa valrörelse. Vi är starkare än på länge och vi ger aldrig upp.
Tårar och tröstande upptog stora delar av min söndagkväll, men det känns lättare nu, med några dagars perspektiv. Om inte annat för att jag fått sova ut, ta det lugnt, ha fjärilar i magen och vila bort förkylningen. Plus att min semester är på ingående.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar