Om elva dagar kommer hela min lägenhet att vara nerpackad i kartonger och redo för avfärd. Det är allt lite märkligt att tänka på det så. Just nu är jag en enda liten boll av känslor; förväntansfull, sentimental, rädd, uppspelt, småledsen.
Det känns konstigt att lämna omgivningen (människor jag gillar, vackra platser och charmiga företeelser) här. För tillfället är det nästan så att jag (halvt omedvetet) samlar på mej det gottaste från Örebro, exempelvis genom att träffa favoriter, promenera i Stadsparken och äta mat från Karishma.
Många har frågat om jag inte övervägde att stanna. Visst gjorde jag det, men vissa val avgörs mer av omständigheter än något annat. Öret är inte bara förknippat med allt det fina jag varit med om här och de mycket speciella personer som finns i stan, utan även med bråk, depp, att jobba nästan ända in i väggen och ändå sällan räcka till. Så det är kanske inte så konstigt att jag längtar tillbaka till ett sammanhang där jag hör hemma.
Allt som oftast hör de personer som beklagar min flytt hemma även i en annan kategori; personer som jag kommer att sakna. Det är antagligen inte en slump att det är så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Eva!
Det var inte igår! Hoppas allt är bra med dig "trots" att du är i flyttagen (det tenderar ju att ta på krafterna).
Kul med Gävle! Det är en härlig stad, och Brynäs är nog den allra bästigaste stadsdelen. Var på Brynäs blir det? Saknar Gävle ibland när myllret i storstan tär för mycket.
Massa kramar!
Amanda
Hej Amanda,
vad kul att höra från dej. Det var verkligen inte igår... Verkar som att du också ska flytta? Kul kul.
Ja, Gävle är en underbar stad och det känns riktigt fint att flytta tillbaka. Brynäs är en lite ny stadsdel för mej, så det blir spännande. Jag kommer att bo rätt nära Staffanskyrkan och har ju på så sätt nära till det mesta.
Om du behöver ett avbrott från storstadsdjungeln är du alltid välkommen på besök i Gävle.
Kram.
Skicka en kommentar