Lite kort om danska betyg.

I sommar har jag försökt följa "Sista terminen", en dokumentärserie om en dansk niondeklass och deras sista veckor i nian. När jag har tittat har det varit mycket fokus på femtonåringarnas funderingar inför framtiden, deras sökande efter sig själva och så har en hel del handlat om kulturkrockar.

I det sista avsnittet var det dags för examensprov och nervositeten var påtaglig. Att mycket stod på spel förstod man av stämningen. Eftersom jag själv har varit i deras kläder förstod jag känslan och fick mej nästan en liten nostalgikick.

I den danska grundskolan får eleven flera betyg i samma ämne; ett "standpunktskarakter" som summerar hela terminens prestation och sätts av ens ordinarie lärare samt ett "prøvekarakter" som bedömer hur man klarade examensprovet och som sätts av den lärare (helt oberoende, oftast från en annan skola) som genomför själva provet.

Dessutom får man skilda betyg för sin skriftliga och muntliga prestation, åtminstone när det gäller danska, matte, engelska och övriga språk. Om man exempelvis tittar på mitt betyg från 10. klasse har jag två betyg i skriftlig engelska; ett för terminen och ett från examensprovet samt två betyg i muntlig engelska; ett för terminen och ett från examensprovet.

Det finns saker i den danska skolan som svensk skolpolitik skulle kunna lära sig av. Det här med att ha examensprov som bedöms av oberoende lärare är en sådan sak. Det är som en inbyggd instans för att undvika godtycke och orättvisa med betygen. Det kan vara på sin plats att påminna om det uppmärksammade fallet från i våras, där några Gävletjejer fick från IG till MVG på exakt samma uppgift.