En dag på min praktik satt barnen runt mitt lunchbord och pratade om vuxna och kärleken. De aktuella barnen var 8-9 år gamla och en tjej visste precis hur vuxna gör när de tröttnar på varandra: ”Då packar man ihop alla sina saker, skriker, smäller i dörrarna och flyttar därifrån.”
Det var så hennes verklighet såg ut. Jag tycker att det är en hjärtskärande liten historia, som jag just påmindes om när jag korrekturläste praktikloggboken.
söndag, december 16
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar