Jag ser (faktiskt) slutet.

Den kan mycket väl hända att den perfekt kryddade chili con carne som jag just åt till sen middag/tidig frukost var det godaste jag ätit på mycket länge. Viktigast ändå att den förhoppningsvis gav mig energin att orka ända in i kaklet med detta eviga uppgiftsskrivande.

Jo, jag vet att klockan är halv tre, men jag vill inte lägga mig innan jag gjort klart den sista uppgiften i examinationsportföljen.

Jag har ingen annan än mig själv att skylla att jag sitter här i sista minuten, men ärligt talat tror jag inte det hade gjort någon större skillnad om jag börjat tidigare. Det är ordbehandligens förbannelse, att man ständigt vill ändra, redigera och fixa till sin text. Skriver man för hand blir det ett projekt att flytta en mening hit eller att flytta ett stycke från det ena dokumentet till det andra. Men inte på datorn.

Men det känns ljust nu, när jag liksom ser slutet på alltihopa. Snart är jag julledig. Kanske blir det lite tid till att vårda fjärilarna i magen också. När jag väl kommer i säng vet jag i alla fall vad jag ska drömma om - att få skriva några hederliga salstentor nästa termin...