Men så är det. Ej gudarna gett sina älskliga gåvor
lika åt alla, ej skönhet, ej vett eller talaregåva.
En kan vara helt visst blott oansenlig att skåda,
men åt hans ord har en gud förlänat behag, så att alla
tjusade lyssna därtill, ty han fyndigt och slående talar
och med försynthet och sans, och han lyser bland alla på tinget,
och när i staden han går, som en gud han av alla beundras.
Åter en annan är skön som de saliga gudarna själva,
men det finns ej det minsta behag i de ord, som han talar.
Eller det är inte utsidan som räknas, på nutidsspråk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar