Observera att den här gången var det faktiskt inte jag som var sent ute och sprang till bussen. Man blir som man umgås... Detta är den enda semla jag har ätit i år, något jag hoppas råda bot på till veckan.
Den som vill är välkommen att se bilden på den kraschade semlan som en sorts metafor för min nuvarande vardag. Allt är väl egentligen som det ska, även om det verkar mer än kaotiskt på ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar