Christine Odén skrev en riktigt bra krönika i Arbetarbladet härom veckan, på temat Gävleromantik.
"Jag har blivit en Gävleromantiker. Inget fint epitet kanske, klingar inte lika bra som Stockholmsromantiker. Det är helt enkelt inte lika fint att gilla sin småstad som att älska sin storstad."
Grejen är att hon har så rätt i det där. Det har även stört mig länge att höra folk ifrågasätta att jag trivs här. Just nu är Gävle den perfekta staden för mig. Så kommer det kanske inte alltid att vara, men det är så just nu. Jag är less på att behöva gå i försvarsställning gentemot människor som tar sig friheten att säga saker som "och du bor i Gävle, jag hade allt väntat mig mer av dig..."
Det är förresten ingen tvekan om att även jag är Gävleromantiker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker det är mer så att man undrar hur det är möjligt att INTE falla för Gävles charm. Gör man inte det är man inte riktigt pålitlig.
Skicka en kommentar