Tänk dig att det är sent på fredagseftermiddagen. Du har jobbat hela veckan och är lite så där fredagstrött. Utomhus är det snöblandat regn, blött, moddigt - allmänt gråkallt och trist.

Istället för att kura ihop dig under en filt i soffan eller laga en god middag så ägnar du kvällen åt att dra kundvagnar på IKEA:s parkering. Det är sådana prioriteringar man gör (eller kanske "tvingas göra" är ett bättre ordval i den här meningen?) om man är en alldeles vanlig hockeyförälder. Det får mig att fundera på om det är en sorts straff att vara hockeyförälder?