En biverkning av partiengagemang är att ens tålamod med ostrukturerade möten minskas dratiskt. Möten som saknar struktur tar kål på mig och mitt tålamod, troligen eftersom jag sitter där och tänker på hur det hade kunnat gå så mycket fortare. Att det kunde gått fortare innebär även att det känns som jag förlorar tid på att vara där, tid som kunde ha använts mycket bättre.
När jag hamnar i ett sammanhang där det saknas mötesrutiner och ingenting kommer till skott blir jag alltså otålig. Men missförstå inte, jag gillar långa diskussioner - så länge de leder framåt och avslutas innan alla argument dragits fem gånger om...
Dessutom är det skillnad på möten, det är när vuxna människor krånglar till allt för att de inte klarar av att vara någorlunda effektiva och fokuserade som jag blir otålig. Å andra sidan uppstår den här sortens problem sällan med barn och ungdomar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar