Nu sitter jag här och ska kort beskriva min "politiska hjärtefråga".

Inte så svårt kan tyckas, men hur kan det då komma sig att allt jag vill svara låter så fruktansvärt jätteklyschigt? Känner spontant att nyckeln ligger i att korta ner svaret.

För övrigt känner jag mig lite sliten efter nattens bakande och eftermiddagens turborättande av prov och glosförhör. Sov en stund på soffan när jag kom hem och sedan bjöd jag Elin på middag, riktigt lyckad trattkantarellsoppa. Innan jag får sova ska jag försöka göra ett litet ryck till med städningen...