Sååå typiskt. Så triiist.

Det som följer är ett scenario från ett helt vanligt möte.

En alldeles vanlig förening har haft möte och under kvällen har ett antal ämnen diskuterats, där (de äldre) männen allt som oftast har känt behovet att breda ut sig vitt och brett om diverse ämnen, gärna flera minuters utläggningar med upprepningar av vad de redan sagt. Kvinnorna håller sig kort och koncist. Om de säger något överhuvudtaget, vill säga.

När kvällen lider mot sitt slut tycker en person att man minsann måste hålla den traditionella julfesten. Mja, jo, det vore ju trevligt - men i så fall behövs en festkommitté, konstaterar styrelsens representanter. Genast anmäler sig några av kvinnorna som frivilliga till att planera, handla och laga mat för evenemanget. Männen skruvar på sig och tittar ner i bordet för att inte bli påtänkta. Alla vet sin plats och det är så det kommer att förbli.

Lite undrar jag hur de som sitter kring bordet tänker...
Det där med jämställdhet kan väl stanna vid väl valda ord?
Ingen har väl dött av lite plakatpolitik förut?