Feminister kan dansa - och mer än så

"Jag gillar att tänja på gränserna och det här är ett tillfälle att visa på att feminister inte behöver vara trista och tråkiga typer, utan vi kan också tycka det är kul med dans, att kasta loss, glitter och glamour och allt det."

Det sade Gudrun Schyman med ett stort leende rakt in i TV-kameran. Strax därefter virvlade hon ut på dansgolvet i en charmig cha-cha.

Som gammal dansare är jag förtjust i Let’s Dance, TV-programmet som låter professionella dansare träna upp mer eller mindre ickedansanta kändisar. Programmet hade säsongspremiär i fredags, med Gudrun Schyman som en av de mer överraskande deltagarna.

Gudrun Schyman är något av ett fenomen i sig, som har lyckats resa sig varje gång hon varit nere för räkning och gått starkare från en hel rad motgångar. Om det är någonting Gudrun drabbats av så är det fördomar mot feminister. Om det är någonting hennes medverkan i dansprogrammet kan slå hål på så är det just den sortens fördomar.

Jag misstänker att den sekund som Gudrun svepte ut på dansgolvet iklädd fransig klänning och strålande leende så gjorde hon mer för den allmänna uppfattningen om feminister än vad hennes brandtal de senaste åren har lyckats med.

Hon visar att en feminist inte måste ha tovigt hår, näbbstövlar och hopsnörpt mun. Att övertygelsen inte sitter i kläderna. Lite på samma sätt som Maria Wetterstrand har neutraliserat bilden av en miljöpartist.

Feminist är den som ser att det finns orättvisor mellan människor som baseras enbart på könstillhörighet och som vill göra något åt dessa orättvisor. Om man ser att vi skolas in i olika roller beroende på vilket kön vi föds med och tycker att det är trist – då är man feminist. Om man reagerar på osakliga löneskillnader och sned könsfördelning inom olika delar av samhället – då är man feminist. Det handlar inte om manshat, mansskatt och mansslakt, vilket en del vill få det till.

Alla riksdagspartier har sina egna varianter av feministisk analys, även om vissa av dem hellre talar om jämställdhet än feminism. Till och med på Kristdemokraternas hemsida kan man läsa om det positiva med jämställdhet, vilket nog kan tolkas som att begreppet har slutat provocera den stora majoriteten av befolkningen.

Förhoppningsvis får Schyman virvla runt på dansgolvet ett par veckor till. För är det något vi behöver i ett program som detta så är det en stark kvinna som kan stå upp emot unkna könsroller.

Kanske kan hon vara en motkraft till att kjolarna blir allt kortare ju viktigare tittarrösterna blir för att få stanna kvar i programmet? Eller få folk att fundera över att de klumpiga männen är söta, fumliga och tittarfavoriter medan de kvinnor som misslyckas med dansandet bara anses pinsamma?

Gudrun Schyman visar att även feminister kan dansa och mer än så. Faktum är att hon får göra ett politiskt statement i ett underhållningsprogram.

Men är Sverige redo för ett rejält feministiskt initiativ? Är Sverige redo för att en uttalad feminist dansar och har roligt på bästa sändningstid? Vi får väl se. Jag hoppas och tror att svaret är ja.

Dagens ledare i Ljusdals-Posten och Söderhamnskuriren