Knappt hann vi innanför dörrarna på Konserthuset igår förrän Gefle Dagblads reporter och fotograf hoppade på oss och ville ställa dagens fråga. Man kan ju inte gärna säga nej när man bara står där och väntar. Frågan som F. och jag fick var dock tämligen fånig. Det gick liksom inte att säga nej utan att framstå som en idiot, bara att säga ja på olika sätt. Men vi blev fina på bild i alla fall.
-
Hur som helst var galan för Haiti lyckad, trots sin evighetslängd på nästan fyra timmar. Det var mycket folk, 80 000 samlades in men framför allt var musikutbudet blandat och riktigt bra. Knappast oväntat tyckte jag att Engmans Kapell var bäst, både i sina egna låtar och när de kompade andra. Till och med sönderspelade Tommy Nilsson-låtar (läs: "Dina färger var blå") blir stämningsfulla med ett folkigt Engmans-arr.
-
Och om ni undrar vad jag egentligen tycker om sånt här så ogillar jag det amerikaniserade tänket där man gärna ger pengar till katastrofhjälp i tevemässiga katastrofområden samtidigt som man misstror långsiktigt och uppbyggande bistånd. Biståndsturism och skenhelighet är det värsta jag vet. Det blev jag allergisk mot i Bosnien. Troligtvis kommer min nästa ledare att handla om just det...
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar