Nu ikväll har jag och Elin varit och lyssnat på Gustav Fridolin på biblioteket. Han pratade fritt utifrån sin bok "Blåsta! nedskärningsåren som formade en generation" och gjorde det på ett väldigt intressant och tankeväckande sätt.

En av de extra intressanta poänger som han gjorde var hur vi alla vet allt om den mest kända åttiotalisten (Zlatan) och älskar historien om killen från det fattiga området som blev världskänd och kan unna sig all möjlig lyx. Ju mer ovanliga klassresor blir, desto mer behöver vi historierna om de som faktiskt lyckas göra dem. Jämför till exempel med den största fotbollsidolen från vår barndom; Tomas Brolin var bra på fotboll och det var det man visste och fokuserade på...

Gustavs bok har stått på min "att läsa-lista" ett tag och efter ikväll åkte den definitivt upp några pinnhål på just den listan.