...

Vissa projekt är alltid gemensamma, oavsett hur omvärlden ser på dem. En sådan sak är föräldraskapet. Saker kan hända längs med vägen, men från början har alla barn två föräldrar. Åtminstone är det så vi brukar se på saken i Sverige, att ett barn har två föräldrar. I övriga Europa är åsikterna om den saken inte fullt lika samstämmiga. Där är en förälder ganska ofta lika med en mamma.

Nu senast visar den synen sig i ett nytt EU-direktiv, som har blivit omtalat eftersom det bland annat vill tvinga alla nyblivna mammor att stanna hemma sex veckor efter födseln. Sex veckor utan möjlighet till uppdelning, flexibilitet, samarbete mellan de två föräldrarna.

Många är nog alldeles frivilligt hemma den tiden redan som det är idag. Men det är en sak att frivilligt utnyttja en rättighet man har, en helt annan att tvingas till det av lagstiftning. Dessutom visar förslagen tydligt att mamman räknas som den viktiga föräldern medan pappan mest är ett sekundärt bihang som ska hålla sig i bakgrunden.

Nyligen rasade den svenska debatten om yrkesliv kontra föräldraskap med Birgitta Ohlsson i stormens öga. Just den nya EU-ministern (som passande nog är gravid) visar på det paradoxala i direktivet. Hon har hela tiden sagt att hon och hennes man kommer att dela upp föräldraledigheten och att hon kommer att ta ut sin i perioder.

Om direktivet hade varit verklighet hade de inte kunnat göra på det viset för då hade hon varit förbjuden att arbeta överhuvudtaget under de första sex veckorna. Säkert kommer hon att vara en stark svensk röst i den här frågan även framöver. Det personliga intresset ljuger som bekant inte.

Något som har strukits ur det ursprungliga förslaget till direktiv är dock påbudet om att införa sex månaders obligatorisk amning över hela EU.

Att tankarna ens fanns med i ett förslag som på fullt allvar lades fram i en demokratisk församling där Sverige medverkar gör mig lite mörkrädd. En vän till mig fick aldrig igång amningen efter förlossningen och som jag fått det återberättat lät det som en rätt traumatisk historia. Som tur var fanns det utmärkta alternativ att ta till när amningen inte kom igång.

Men tänk om sjuksköterskan i det läget inte hade kunnat peka på dessa alternativ utan hade fått säga till en skör, trött och nybliven mamma att det bara är att fortsätta försöka pressa därför att lagen säger att alla barn ska ammas i ett halvår. Känns helt enkelt inte så 2010-tal…

En positiv sak finns dock i förslaget; att rätten till föräldraledighet inom EU ska utökas till 20 veckor. Det kan visserligen verka som ingenting i ett Sverige där föräldrarna redan disponerar 480 dagar med föräldrapenning. Men inte desto mindre är det ett stort steg framåt för länder såsom Österrike, Belgien och Tyskland – inte särskilt fattiga länder som vi gärna jämför oss med i andra sammanhang.

Kanske kan det vara en påminnelse om att vi har det rätt bra med vår generella välfärd ändå, trots allt som den borgerliga regeringen har utsatt den för under de senaste åren? Vi har det rätt bra, men vi kan inte ta den välfärd vi har idag för given. Vi förstår nog inte hur bra vi har det. Man saknar inte kossan förrän båset är tomt som det brukar heta.

Dagens ledare i Ljusdals-Posten och Söderhamnskuriren
-
PS. Jag tycker inte riktigt att den rubrik som redaktionen hade valt: "Bra välfärd kan inte tas för given" hänger särskilt väl ihop med innehållet i själva ledaren. Det ämnet berörs ju bara kort i sista stycket och det finns mycket mer att säga om det.