Idag publicerades min ledare om RUT-avdraget och följdaktligen har det plingat till ordentligt i mejlboxen. Faktiskt mina första läsarreaktioner från folk som jag inte känner. Dels kom det mejl om tror att jag har fått ledartexten från partihögkvarteret och beordrats tycka en viss sak, dels från sådana som tror sig veta bättre än jag själv vad jag tycker.
Intressant är att folk kräver mig på svar om ROT-avdraget och tillskriver mig åsikter som jag alls inte har. Medvetet skrev jag inte ett endaste ord om ROT i ledaren, då jag kände att det var ett annat resonemang som inte fick plats på mitt begränsade utrymme den här gången. Jag strök mycket annat också.
En annan reflektion jag gör är att några som hört av sig (dock inte alla) är så otrevliga i sina mejl. Varför då? Så provocerande var jag väl ändå inte i min text att det kan kännas som en personlig förolämpning? Läs gärna och döm själva.
Kul att se att någon faktiskt läser, mindre kul att jag troligen inte kommer hinna svara på de här mejlen förrän imorgon eller så. Att göra pm:et helt klart måste få gå före - och den prioriteringen startar ganska precis nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh vad jag känner igen det. Folk som tror att de vet allt, men ändå inte kan förstå att 3000 tecken är 3000 tecken...
Det är väl ett klassiskt fall av selektiv uppfattningsförmåga, antar jag.
Skicka en kommentar