Kan det verkligen vara en slump?

I de svenska börsbolagen finns det 15 verkställande direktörer som heter Anders och 13 som heter Johan. Förutom Anders och Johan finns det ytterligare elva stycken förnamn som är vanligare att hitta på en vd-post än samtliga kvinnliga förnamn tillsammans.

Förra veckan firades den internationella kvinnodagen för hundrade gången. En dag som påminde oss om att det fortfarande är rätt långt kvar till målet. I alla fall om målet är ett samhälle där vi alla får vara individer snarare än kön. Där ens möjligheter till sådant som karriär eller familjeliv inte begränsas av vad man råkade födas som.

Många som påstår att kvinnodagen inte behövs brukar i nästa andetag säga att Sverige redan är jämställt och som jämförelse dra upp länder med trafficking, HIV-spridning, hög mödradödlighet, tvångsgiften och annat elände. I ett sådant perspektiv är det ingen tvekan om att vi i Sverige har det betydligt mycket bättre än kvinnorna i stora delar av världen.

Men ändå har Sverige en bra bit kvar, vilket visades med besked i många av de nyheter som presenterades i samband med firandet av kvinnodagen. Nyheter och statistik som påminde oss om de orättvisor som ofta förnekas, förminskas eller förlöjligas under övriga dagar på året. Sådant som visar varför kampen för jämställdhet fortfarande behövs.

2009 tog papporna ut endast ut 22,3 procent av föräldraledigheten. Samtidigt som betydligt fler kvinnor än män jobbar deltid, tjänar sämre och i förlängningen får en lägre pension.

Tjejerna har ett högre betygssnitt i grundskolan än killarna. Men 68 procent av de 15-åriga tjejerna kände sig stressade över sitt skolarbete under 2005, jämfört med 42 procent av de jämnåriga killarna. Redan där inser tjejerna att de måste kämpa hårdare för att kunna ha en chans.

Och så var det då Stockholmsbörsen, där Veckans Affärer gick igenom fördelningen av styrelseposter och vd-stolar. I deras så kallade ”Andersindex” visade det sig att bland 254 stycken bolags-vd fanns bara fyra kvinnor, samtidigt som de tretton manliga förnamn som hade fler representanter än kvinnorna delade på 118 av vd-platserna. Vidare är endast 16 procent av toppcheferna och 19 procent av styrelseledamöterna kvinnor.

Kan det verkligen vara en slump att det blivit så? Är det någon som uppriktigt tror att denna orimligt sneda fördelning har tillkommit grundat på kompetens för att de olika könen har olika kompetenser?

Kvotering till bolagsstyrelser är inget som skulle behövas i den bästa av världar. Men jag tycker att statistiken tydligt berättar om att vi har en bit kvar dit. De medelålders männen i styrelserna tittar i dagsläget efter en kompetens som de känner igen och kvoterar på så sätt in andra medelålders (svenska) män i en aldrig sinande ström. Samtidigt som nog så kompetenta kvinnor väljs bort för att de är just kvinnor.

Norges rödgröna regering införde för några år sedan en lag som innebär att minst 40 procent av vartdera könet ska vara representerat i de stora bolagens styrelser och efter det så gick det framåt. Om Norge kan så borde vi också kunna. Det är dags att se till så att all kompetens blir synliggjord – även i börsbolagen. Det i sig gör inte Sverige jämställt, men det skulle vara några viktiga steg på vägen framåt.

Dagens ledare i Ljusdals-Posten och Hälsingekuriren
-