Huruvida jag hunnit tänka på det stora beslut jag rätt snart måste få klarhet omkring vet jag inte, men genom att koppla av och åka iväg kom jag i alla fall i kontakt med magkänslan och det räcker nog en bra bit på vägen.
Min förhoppning är att den positiva energi som jag nu har tankat i mig från sol, vänner och vardagspaus ska räcka ett bra tag. Förstås lite beroende på hur många som vill ta den ifrån mig. Redan när jag slog på mobilen på Arlanda kom det samtal som ville jag att jag skulle fixa saker som väl inte fick mig att hoppa jämfota av glädje.
Dock, förhoppningen lever trots att det jag kom hem till var grått duggregn, besked om kvarskatt (min första, men en rejäl en) och ett tomt kylskåp. Jag har lätt solkyssta kinder, snygga naglar och ganska gott om distans till vardagen. Så länge det nu varar...
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar