Precis så som rubriken säger känns det. Det är nog inte så lätt att hänga med i svängarna och försöka tyda signalerna för min stackars kropp just nu. Omtumlat. Förvirrat. Trött.
Natten mot söndag kom jag hem strax efter 03.30. Bilden ovan föreställer för övrigt Järvsö centrum vid den tiden på dygnet: öde med en anstrykning av soluppgång. Natten mot måndag (med andra ord idag) stod istället väckarklockan på 04.40. Eftersom jag hade en buss att hinna med till ett morgontidigt arbetspass. Ett dygn - ganska mycket skillnad.
Lite dumt att se klart vm-finalen igår kväll, men omöjligt att låta bli. Hur hade jag kunnat sova utan att veta om utgången? Oroligt när ledaren hade kommit på villovägar tidigare idag. Men det löste sig tydligen trots strulet.
Varmt som tusan i den kvävande hettan har det varit. Jag duschade innan jag åkte från jobbet, men väl framme i sandviken var jag redan klibbig igen. Äntligen är jag på väg hem nu, till lägenheten som jag lämnade 05.13 i morse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar