Röstfiske i oväntat vatten?

Under de senaste decennierna har samhället förändrats i grunden. De politiska partierna och dess väljare har följt med i olika rörelser. En partipolitisk tillhörighet är något som det stora flertalet identifierar sig med i vardagen i betydligt mindre utsträckning än tidigare.

Enligt SCB:s valundersökningar så har andelen väljare som ser sig själva som anhängare av ett parti minskat rejält. Från 65 procent 1968 till 31 procent 2006. Vidare bytte fyra av tio väljare parti vid valet 2006. Att jämföra med två av tio i valet 1988. Dessutom bestämmer sig allt fler väljare i allt senare skeden av valrörelsen.

Detta gör att politikerna söker efter förtroende överallt samtidigt. Ingen vill ge upp någon av målgrupperna, utan alla partier påstår sig företräda alla väljares intressen. Detta kan vi se genom utspel anpassade till barnfamiljer, personer i medelåldern, unga vuxna, pensionärer...

Men ibland blir det helt fel när politiker ger sig ut på röstfiske i oväntade vatten. För att försöka nå målgrupper som de alls inte tillhör. Ett exempel är bloggerskan Elin Klings intervju med Fredrik Reinfeldt i det senaste numret av Glamour, en modetidning som vänder sig till tjejer mellan 20 och 35 år.

Exklusivt för den här målgruppen väljer statsministern att berätta hur mycket han jobbat med att ta in oron som unga kvinnor känner för glastaket. Kvinnors karriärmöjligheter är viktiga för honom. Kvinnors utgångspunkt när de ser på arbetslivet måste bejakas, som det heter på politikersvenska.

Men i nästa andetag säger han att tjejer i 20-årsåldern ofta har högre status än de jämnåriga killarna. Som svar på frågan om kvinnor och män någonsin kommer få samma status och lika villkor i samhället. Reinfeldt har ingen aning om att de berömda glastaken tar emot hela vägen, även om man först kan identifiera dem efter en viss ålder. Att det finns lyckade exempel, individer som lyckats bra, ändrar inte det faktum än män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp.

Vidare förklarar han tanken bakom moderaternas klädregler (som bannlyser pärlhalsband och slipsar) som matematik. Det är helt enkelt så att ett parti som upplevs företräda särintressen kan inte bli kvar vid makten. Så ärligheten finns där trots den krystade situationen. Kanske tänker statsministern att läsarna av en lite exklusivare modetidning borde vara så pass inriktade på kommersialism att de automatiskt spelar på hans planhalva? Men världsbilden är inte fullt så enkel längre. Väljarna är som sagt inte lika förutsägbara som de var för några decennier sedan.

Tack och lov kan även människor som gillar mode göra en analys av samhället som landar i att alla tjänar på att vi tar hand om varandra. Att riktig frihet grundas i en trygghet som svårligen kan köpas för andra pengar än våra gemensamma skattemedel. Att få av oss skulle klara oss i ett system som kräver att vi fullt ut kan betala kostnaden för vår egen operation, skolgång eller sjukförsäkring.

Ibland behövs det ett skyddsnät som kan ta emot när vi faller. Oavsett inkomst eller sparkonto. Oavsett klädstil eller partisympatier. Valfrihet är en illusion för några. Trygghet är det enda som kan ge verklig frihet för alla.

Eva Älander

Gårdagens ledare i LjP och Söderhamnskuriren