Sverige är i regelrätt krig! Det är en rubrik du troligtvis inte har sett den senaste tiden. Trots att den är sann. När nu Överbefälhavaren har gett de svenska soldaterna i Afghanistan klartecken att skjuta för att döda utan att de har blivit beskjutna. Eftersom den nyheten kom mitt under Almedalsveckan dränktes den snabbt i det allmänna bruset.

Styrkan där Sverige ingår (ISAF) bildades 2001, efter USA:s anfall på Afghanistan, för att skydda Kabul. Först i efterhand legitimerades dess existens av FN:s säkerhetsråd som ställdes inför fullbordat faktum och idag sträcker sig deras mandat över hela landet. Ett vanligt missförstånd är att ISAF är en fredsbevarande FN-trupp. Så är inte fallet. Hela ISAF står under NATO-befäl.

Med de nya insatsreglerna kan den 500 personer stora svenska styrkan i Afghanistan planera egna operationer och använda dödligt våld. De får inleda eldstrider på eget initiativ. Men eftersom det händer på en kontinent långt ifrån oss så kanske det inte räknas som ett krig?

Konstateras måste dock att vi nu är rätt långt ifrån den humanitära insats som Sverige från början hade tänkt sig att uträtta i Afghanistan. Då, för nio år sedan, deltog Sverige med ett trettiotal man i en underrättelseenhet.

Den tidigare FN-ambassadören Pierre Schori har skrivit en bok om Afghanistan, där Sveriges inträde i kriget beskrivs som ett stort strategiskt misstag. Det har allvarligt äventyrat Sveriges militära alliansfrihet likväl som trovärdigheten för FN:s fredsbevarande förmåga.

I maj i år skrev Schori i tidningen ETC att Sverige, som ett resultat av sina strategiska misstag i Afghanistan, inte hade en enda beväpnad soldat under FN-flagg. Vilket bryter mot en lång och ärorik tradition av deltagande i verkligt fredsbevarande insatser.

Hur försvaret kommer att utvecklas efter värnpliktens avskaffande återstår att se. Med fina ord heter det att försvaret ska ställas om från ett territoriellt invasionsförsvar till ett internationellt insatsförsvar. I praktiken innebär det att yrkessoldater ska verka för Sveriges säkerhet utanför landets gränser snarare än innanför.

Som ett led i detta måste all personal inom Försvarsmakten – både civilanställda och militärer – framöver vara beredda på att skickas ut i världen. Det är nödvändigt för att kunna försvara Sverige och främja vår säkerhet, inom och utom landet.

Ett besked som de anställda fick via ett brev från ÖB mitt i semestertiderna. Den som inte accepterar de nya villkoren riskerar att bli uppsagd på grund av arbetsbrist, då det snart inte kommer att finnas några befattningar inom Försvaret som undantas från kravet på internationell arbetsskyldighet.

På sin hemsida skriver Försvaret: ”För att klara av svåra situationer utomlands ställs det höga krav på våra soldater. Det räcker inte att vara smart, stark och modig. De kvinnor och män som skickas ut måste också ha empati och en stark inre moralisk kompass för att kunna behandla människor som varit med om svåra upplevelser på ett bra och rättvisande sätt.”

Allt det kan antas gälla i fredsbevarande insatser. Men någon sådan är det inte längre fråga om i Afghanistan. Där är Sverige numera ett krigförande land. Oavsett vad försvarsministern och andra politiker påstår.

Eva Älander

Tisdagens ledare i LjP och Söderhamnskuriren

OBS! Av någon anledning (troligen semester) saknas flera av senaste veckornas ledare på http://www.helahalsingland.se/ - bland annat denna. Jag vet alltså inte vilken rubrik den hade.