När jag skriver detta så har jag SVT:s valvaka precis tackat för sig. Det är många tankar snurrar i huvudet. Jag har sett Mona Sahlin upprepade gånger säga att ett riktigt dåligt resultat måste kallas just detta. Jag har hört Fredrik Reinfeldt upprepa starkt stöd för arbetslinjen så många gånger att jag tappade räkningen.
Jag har sett Jimmie Åkesson gråta glädjetårar och Lars Ohly vägra befinna sig i samma sminkloge som den redan nämnde. Jag har sett borgerliga företrädare i flera fall negligera allvaret i den uppkomna situationen. Trots att Sverigedemokraterna med största sannolikhet blir vågmästare i riksdagen.
Det blir alltså fyra år till med en alliansregering. Och nej, jag tror inte att världen går under. Däremot känner jag mig säker på att pressen blir hårdare; när klyftorna ökar blir samhället kallare. Det har vi sett i fyra år nu och än är det inte slut. Så länge du håller dig frisk och arbetande ska du nog klara dig. Men det är lite som ett dominospel det där. Om en person som står dig nära plötsligt blir sjuk eller arbetslös kommer det också påverka dig. En bricka drar lätt med sig andra i fallet.
I den här valrörelsen har mycket beskrivits som otroligt svart-vitt. En skarp polarisering mellan två block gynnar inte nyansen i debatterna. De mindre partierna har svårt att visa upp sig. Det har funnits både rena lögner och rent kreativ tolkning av statistik. Alla målar upp undergångsscenarion.
Och jag kan tänka mig att en hel del av SD-rösterna är röster mot den cementerade blockpolitiken. Ett långfinger till hela det politiska etablissemanget. Enligt Vallokalsundersökningen så tycks alla partier ha tappat till Sverigedemokraterna. Blankrösterna minskade dessutom något i detta val.
Men det handlar säkert också om väljare som letar enkla lösningar på komplicerade problem och behöver hitta syndabockar för att lyckas. Många har fått det sämre i Sverige de senaste fyra åren när långtidsarbetslösheten ökat, tusentals har utförsäkrats och pensionärerna har straffbeskattats.
Sverigedemokraterna har fått mycket utrymme som parti, med censurerade reklamfilmer och inställda torgmöten. Men deras frågor har inte debatterats ordentligt. När de nu blir vågmästare måste debatten tas på ett seriöst sätt. De etablerade partierna får akta sig för att hamna i den danska fällan och låta SD sätta agendan. De måste komma ihåg att 94.3 procent av oss som röstade i söndags inte röstade på Sverigedemokraterna, utan på något av de icke-rasistiska alternativen.
För Ljusdals del gläds jag naturligtvis åt det ökade valdeltagandet. Även om det fortfarande är en bra bit upp till riksgenomsnittet så är ökningen med 2,9 procent ett steg i rätt riktning. Att Centern backar tre mandat medan Socialdemokraterna ökar med ett borgar troligen för att valrörelsens efterspel fortsätter ett tag framöver här på hemmaplan – i jakten på ett stabilt majoritetsalternativ.
Eva Älander
Dagens ledare i Ljusdals-Posten
(Nästan samma text från Kuriren finns här)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar