Spanien drabbades hårt av krisen

Europapolitiken fick en undanskymd roll i den svenska valrörelsen. Kanske tyckte medier och partier att förra årets EU-val räckte. Kanske var politikerna inte så sugna på att diskutera hur pass mycket av den svenska inrikespolitiken som indirekt styrs från Bryssel i dagsläget. Kanske insåg folkpartiet med flera att svenskt medlemskap i EMU inte var en valvinnarfråga.

Och det är väl inte så konstigt när SCB: s senaste undersökning i ämnet visade att 60 procent av svenskarna i maj 2010 skulle ha röstat nej till euron medan 28 procent hade röstat ja, en statistiskt säkerställd ökning för motståndet respektive minskning för anslutningsviljan jämfört med de mätningar som gjordes 2009.

Men om vi lyfter blicken lite ifrån eftervalsanalyserna så pågår det en hel del ute i Europa just nu. Flera skeenden visar det uppenbara; att Sverige och våra skandinaviska grannländer haft en stor fördel av att kunna föra en åtminstone delvis självständig ekonomisk politik under finanskrisen.

Ett av de länder som drabbats hårt av ekonomisk kris och hög arbetslöshet är Spanien. I förra veckan organiserades landets sjunde generalstrejk sedan demokratins införande 1978. Man strejkade emot regeringens sätt att hantera ekonomin i allmänhet. Och emot förslagen om höjd pensionsålder, sänkta löner för offentliganställda samt ett reformpaket som ska göra det lättare att avskeda och anställa i synnerhet.

Huruvida strejken blev lyckad eller inte är lite oklart. De spanska kommentatorerna är delade kring vem som vann mest på strejken, om det alls var någon. Det figurerar olika siffror kring uppslutningen. Att omkring tio miljoner arbetare landet runt deltog i strejken är den uppskattning som nämns oftast. Regeringen har efter strejken sagt sig villig att förhandla med facken om krispaketet och det är förstås en framgång. Men frågan är om det finns särskilt mycket utrymme för kompromisser med tanke på landets ekonomiska situation och pressen från resten av euro-länderna?

Men för att vara en generalstrejk var den inte särskilt märkbar i huvudstaden. Eftersom jag för tillfället befinner mig i Madrid upplevde jag hur busstrafiken var ett enda obrukbart kaos medan tunnelbanan efter en strulig morgonrusning fungerade som vanligt resten av dagen. Det sägs att de flesta inom industrin och byggindustrin deltog i strejken. Medan affärer och restauranger höll öppet som vanligt. Vilken vanlig söndag som helst medför fler stängda butiker i Madrid än onsdagens strejk.

Generalstrejk är ett trubbigt vapen att ta till. Särskilt när man riktar in sig mot en så pass mäktig motståndare som ett lands regering. För att projektet ska lyckas krävs en stor uppslutning. Och en dag är inte lång tid i sammanhanget. För att strejken ska vara kännbar krävs det nästan längre tid. Men en dags strejk är ungefär vad man kan begära av arbetare som inte får ersättning ur en strejkkassa. En förlorad dag märks i lönekuvertet. Därför avstod många i onsdags oavsett om de stödde strejkens syften eller inte.

Eva Älander

Dagens ledare i Ljusdals-Posten och Söderhamnskuriren