Tja... Lyxfällan. Detta märkliga koncept. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Den här gången var det verkligen svårt att bestämma sig för den saken. Eller för att veta om man skulle ta det hela på allvar. Det var som en dålig parodi.
Att de slösar rådgivningsresurser på någon som uppenbarligen inte vill bli hjälpt är tragiskt. Men den stora frågan jag ställer mig är om man ens kan få till ett sånt här sociologiskt intressant avsnitt ifall man hade försökt skriva och regissera det? Småstadstjej vill köpa sig en plats på Stureplan och är van att kunna spela på dumhet för att få som hon vill. Pluta lite med läpparna bara så löser det sig nog och hon har kunnat fortsätta leva i sin drömvärld. Har man inga pengar kan man leva på kreditkort... Eller hur?
Det levererades dock många sköna citat av Barbietjejen och kanske skulle det kunna tala för att det faktiskt var en teater med skrivna repliker. Eller bara ett skickligt kamera- och klippningsteam hos TV3. Här är tre stycken höjdare.
"Men alltså, alla jobb som jag har sökt betalar liksom för dåligt."
- avdelning: jag saknar både utbildning och erfarenhet, så...
"Jag skulle hellre leva som en knarkare än att leva så hära vanligt Svensson-liv. Det passar liksom inte mig."
”Det här är en tjej som har blandat ihop prislapparna på kläderna med värdet på sig själv.” - Terapeuten sätter huvudet på spiken. Ett ganska fall att analysera, kan jag tänka mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar