Burma är lika fattigt som det är ofritt

På söndag så hålls det ett sorts parlamentsval i Burma. Det första på tjugo år. Det avlägsna landet är en militärdiktatur; i vår del av världen kanske mest känt för att ha hållit nobelfredspristagaren och oppositionsledaren Aung Sun Suu Kyi i husarrest under femton av de senaste tjugo åren.

Burma, som är det till ytan största sydostasiatiska fastlandet, har över femtio miljoner invånare. Sedan en militärkupp 1962 har landet styrts av en militärjunta på ett totalitärt sätt. När Transparency International senast listade världens mest korrupta länder så kom Burma på en föga smickrande andraplats.

Burma är lika fattigt som det är ofritt. Militärjuntan har inte bara ändrat landets namn, flagga och nationalsång samt byggt upp en helt ny huvudstad långt ute i djungeln. De har åtskilliga decennier av politiska fångar, tvångsrekryterade barnsoldater, nedbrända och plundrade byar, tvångsarbete, tortyr, systematiska våldtäkter och övergrepp mot landets minoritetsfolk på sitt samvete.

Oppositionen, i form av Nationella demokratiska förbundet (NLD), var överlägsna segrare i det val som hölls 1990. Det valresultatet ogiltigförklarades dock snabbt och som bekant blev Aung Sun Suu Kyi aldrig landets ledare. Istället har hon hållits i husarrest sedan dess. Inget pekar egentligen på att den här veckans val kommer att vara mindre utav en parodi på demokrati än förra gången.

Parlamentsvalet är bara ytterligare ett sätt för militärjuntan att kunna behålla makten över landet. Samtidigt som de försöker putsa upp fasaden gentemot omvärlden genom att hävda att valen kommer att vara demokratiska. Men valet genomförs i enlighet med militärens senaste konstitution.

Där garanteras juntan 25 procent av platserna i parlamentet och makten att tillsätta de viktigaste ministerposterna. Samt att juntan när som helst får göra en militärkupp. De har alltså en lagstadgad rätt att göra statskupp om valresultatet inte passar. Som ett frikort från allt vad folkvilja heter.

Vallagen i Burma säger att ingen, som tidigare har varit politisk fånge, får vara medlem i ett parti. Före detta fångar får heller inte ställa upp som kandidater i valet. Följden blir att exempelvis oppositionsledaren Aung San Suu Kyi har blivit utesluten från sitt eget parti. Vilket i sin tur gjort att hennes NLD beslutat att inte ställa upp i valet. Vilket fått till följd att de, tack vare vallagarna, har upplösts som politiskt parti.

Både FN och EU har varit tydliga i sin kritik mot militärjuntan. Men trots att Carl Bildt bloggar flitigt om konflikter och utmaningar runt om i världen så nämner han aldrig Burma. Som svar på en direkt fråga i riksdagen medgav utrikesministern att situationen för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma är fortsatt bekymmersam.

Det hade dock inte suttit fel att få höra herr Bildt kräva att Aung San Suu Kyi och resten av de politiska fångarna ska släppas fria. Att han krävde att internationella valobservatörer släpps in för att bevaka valet. Eller kanske till och med att få höra ministern säga att Sverige stödjer förslaget från FN:s särskilda rapportör i Burma; att inrätta en oberoende kommission för att utreda om det som sker i Burma är brott mot mänskligheten och krigsbrott.

Eva Älander

Dagens ledare i LjP och Söderhamnskuriren