Hösten 2010 verkar vara hösten då TV-kanalerna tyckte att vi behövde koppla av mer och tänka lite mindre. Hur ska man annars tolka att tablåerna svämmar över av program som "Kungarna av Tylösand", "Bartenderskolan" och "Svenska Hollywoodfruar" med olika avknoppningsvarianter?

Samt SVT:s alldeles egna bidrag till fördumningen; "Ung och bortskämd". Programmet "Ung och bortskämd" går i korthet ut på att tio bortklemade unga vuxna ska försöka klara sig på egen hand. Naturligtvis har de här stora barnen aldrig tvättat, städat eller lagat mat själva. Hela konceptet är rätt så förutsägbart.

De flesta av de här karaktärerna uppvisar något som går bortom det att vara bortskämd, samtidigt som deras föräldrar är något mer an vad som ryms i begreppet "curlingförälder". Barnen är nonchalanta och arroganta, medan föräldrarna framstår som ansvarslösa självplågare.

Nog blir vi indignerade lite till mans av att se det här, men jag har svårt att bli upprörd av SVT-serien. Trots allt är det lyxproblem som det hela handlar om.

En tjej vill inte åka kommunalt till skolan, så hennes föräldrar köper en lägenhet till henne närmare skolan. En annan får frukost levererad av sin mamma varje dag, trots att hon bor i egen lägenhet och det är sex mil enkel resa. En tredje kille har fått en motorcykel av sina föräldrar för att ha något att sysselsätta sig med när han är arbetslös. Att överklassen har råd att köpa lösningar på sina vardagsproblem är väl ingen egentlig nyhet?

Ett alternativ om man vill bli upprörd på riktigt är att tänka på de 200 000 tusen svenska barn som växer upp i en familj där minst en förälder missbrukar alkohol. Alla dessa väggblommor som är de bortskämdas absoluta motpol, eftersom de växer upp med att ta ansvar för familjen. Allt ifrån att laga mat, få mamma/pappa i säng till att tvätta syskonens kläder och förhöra läxor; de blir vuxna i förtid och tror att det är så det ska vara.

Hur de barnen har det tycker jag är ett betydligt större problem än att några bortskämda överklassungar inte kan hantera en diskborste. De rika barnen (och deras föräldrar) kommer alltid att hitta en lösning på det som bekymrar dem, för att de har pengarna och privilegierna. Det är sällan väggblommorna har samma möjligheter. De växer nämligen upp i ett helt annat Sverige.

Det kunde också vara roligt att se en dokusåpa om hur majoriteten av de bortskämda ungdomarnas jämnåriga har det med springvik, timanställningar, chefer som kan spela ut dem mot tusentals andra arbetslösa och möten med jobbcoacher som vill skriva om ens CV för fyrtioelfte gången trots att inget finns att tillägga sen sist… Listan kan fortsätta länge, men mitt utrymme är begränsat.

Och precis som jag vet ni att en sådan såpa inte kommer bli gjord. Underhållningsvärdet på det som ligger nära de flestas vardag är oftast tämligen lågt. Underhållningsvärde finns det dock gott om hos superbortskämda 24-åringar som blir rädda av att gå i matbutiken, tror att två timmar är en full arbetsdag och pratar om att ta sitt liv när varmvattnet tillfälligt försvinner. För det livet är ren fiktion för de flesta av oss - och därför lätt att skratta bort med en indignerad huvudskakning.

Eva Älander

Dagens ledare i LjP och Söderhamnskuriren