Trångt i skuggan

Centerpartiet håller partistämma i slutet av september. Mest uppmärksamhet inför detta får utan tvekan valet av den nya partiledaren. När Maud Olofsson ska lämna posten finns tre kandidater som hoppas på att få efterträda henne; Annie Lööf, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson.

Man kan saga att processen inför centerns partiledarval är en succé rent PR-mässigt. De tre kandidaterna lanserades mitt under sommaren, när riksdagen hade arbetsuppehåll och nyhetstorkan var ett faktum. Det var helt rätt tid för att ge partiet en rejäl bit av mediekakan. Deras rundresande har sysselsatt lokaltidningarna samtidigt som deras debattartiklar har fyllt sidorna på DN Debatt och andra rikstäckande tidningar.

När man hör vissa borgerliga skribenter berömma Centerns öppna process så kan man dock tro att det är en revolution som de startat. Sant är att det är öppnare än i många andra partier, men det är inte så att det är någon medlemsomröstning det handlar om. Det här med flera villiga kandidater och öppna utfrågningar är trots allt något som exempelvis Miljöpartiet gjort under lång tid. Centerpartiets valberedning kommer att förorda en kandidat i god tid innan själva valet sker. Och de som får rösta i partiledarvalet är 522 stämmoombud – en bråkdel av de 52 000 medlemmar som centerrörelsen, enligt partiets hemsida, består av.

Uppmärksamheten kring kandidaterna har också medfört att de olika politiska förslagen inför stämman har fått relativt stor plats. Centern vill att hälften av vården ska privatiseras. Centern ser ett värde i stadsdelar som Chinatown och vill ha fler av typen i Sverige. Centern vill dela upp föräldraförsäkringen – rakt av, hälften till vardera föräldern. Och så vidare.

De tre kandidaterna satsar hårt på att profilera sig själva. Utåt sett verkar de tre hålla sams sinsemellan, men deras positionerande utspel har lyckats reta upp övriga borgerliga partiledare. Folkpartiet gick i taket när Hatt skrev en debattartikel med väl valda sanningar om EMU. När Hatt sedan gick till hård attack mot Kristdemokraternas vårdnadsbidrag så blev Göran Hägglund mer än lovligt sur. Han var nog förresten redan lite irriterad eftersom Anders W Jonsson tydligt hade meddelat att han, om han blir ny partiledare, vill bli socialminister och peta Hägglund.

För även om många börjar tröttna på att det tycks vara centerpartistiska politiker och förslag överallt just nu så har nog få personer så goda anledningar att räkna dagarna till centerstämman som just Göran Hägglund.

Den här hösten har Centerpartiet verkligen fått sin beskärda del, och mer därtill, av rampljuset. Kvar i skuggan står däremot deras kristdemokratiska alliansvänner. Som inte syns, inte hörs och om trenden fortsätter snart inte heller finns kvar i riksdagen. I en opinionsmätning som presenterades förra veckan fick partiet en närmast katastrofal notering: 2, 9 procent.

Centerkandidaterna pratar om tydligare profilering, hur de ska stärka partiorganisationen och kraftsamla mot det låga opinionsstödet. De är nog inte ensamma i alliansen om att föra liknande diskussioner. Det tycks vara väldigt trångt i det stora regeringspartiets skugga…

Eva Älander
Dagens ledare i Ljusdals-Posten och Söderhamnskuriren