Nu ska vi se...

Jag hamnade visst här. Jag är ärligt rätt less på blogghysterin, så det är lite av en överraskning för mej också. Det finns ingen direkt anledning för mej att gå och bli med blogg nu - väldans många har säkert både mer av tid och av lust till att klura ut egna analyser och uppdatera ohälsosamt ofta. Men det kändes som rätt ändå.

Jag tror att de som är intresserade av vad jag företar mej är tämligen få. Men dessa få - vänner och familj - är, trots allt, det viktigaste jag har och fast jag pratar massor i telefon, känns det alltid som att jag glömt någon. Kan lite hattigt skrivande råda bot på den känslan så är det ju värt det bara därför.

Kan jag dessutom få lite bättre styr på allt som trängs i huvudet vore det ännu bättre. Sedan i februari har jag ständigt haft för många bollar i luften och för lite tid att rensa och reflektera. Det var då jag började på mitt oftast mycket roliga, men stundtals extremt röriga och märkliga, jobb. Jag brukar vara en tämligen strukturerad person, men nu pratar jag ofta om en sak samtidigt som jag tänker på tjugo andra och att resultatet alltför ofta blir en ofokuserad gröt är en underdrift. Men jag är på väg åt rätt håll och med bättre prioriteringar kommer jag definitivt att bli den vassare och piggare versionen igen.

Det här är alltså en blogg för mej och dem jag bryr mej om. Kanske ändras det, kanske lägger jag ner. Men jag får väl ge det ett tag; se om och hur det går. Kanske blir jag fast, men förhoppningsvis har jag för mycket liv för det.