Skrämmande saker.

Jag har alltid velat få ett jobb där jag gör skillnad, dit jag kan gå varje dag och känna att jag förbättrar världen, bit för bit. Jag är inte särskilt gammal än och mina planer är långt ifrån skrivna i sten (snarare tvärtom). Men nu har jag länge varit inne på att det är lärare jag ska bli. Min termin som högstadielärare avskräckte mej inte alls lika mycket som turen i biståndssvängen gjorde... Lärare har viktiga jobb och de gör en stor skillnad för sina elever, både om de är bra och om de är dåliga.

Linda ska bli gymnasielärare och hon skriver om sin VFU-praktik på bloggen. Vissa delar av det skrämmer mej faktiskt. Jag har med en hel del högstadieungdomar att göra genom jobbet och tycker att jag hört lite väl många historier om lärare som har undervisat rena tokigheter (särskilt i samhällskunskap) senaste tiden. Men att en utbildad samhällslärare inte har koll på att det finns länder med dödsstraff tar nog priset.

Jag, som vet vilken skola det handlar om, förstår att det finns anledningar att eleverna hävdar att det finns dödsstraff i vissa länder. Om vi säger så här; det är inte en elev där vars föräldrar helt säkert har kommit till Sverige just på grund av de hade hot om dödsstraff över sig. Skrämmande är vad det är.