Sorgklädd för Ingers skull.

Jag sitter här och jobbar undan lite, fortfarande sorgklädd. Rätt ovant att vara helt svartklädd, jag känner mej så blek. Men det är väl så det ska vara. På en begravning ska inte färger hålla på och stjäla uppmärksamheten. Det var en fin begravning, det var det. Pampigt, mycket folk, mycket blommor och Helle Kleins griftetal var myckert vackert och passande. Härliga Ullis har bloggat om den här.