... kunde sitt om bitterhet, hämnd och förolämpningar. Exempelvis hade Medea inte bara ett skarpt svärd, utan också en vass tunga. Flera repliker ur texten kändes som mer än fullgoda förolämpningar (och ja, jag har även en lämplig adressat i tankarna). Tyvärr skulle det nog låta lite konstlat om man gjorde verklighet av att använda dem i dagsläget. Eller kanske inte... "Kräk! Något bättre ord för din naturs gränslösa feghet fann min tunga ej."
Imorgon är det i alla fall Medea-seminarium. Bland mycket annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar