Är ljudboken Guds gåva till människorna?

Jo, egentligen kanske rubriken känns som att ta i liiite. Men om man ser tanken mot dess rätta bakgrund blir det andra bullar. Betänk att jag blott är en utarbetad lärarstudent, som läst åtskilliga tusen sidor skönlitteratur de senaste månaderna. Att analysera texten via ljudbok kräver lite mer, men det är fin avkoppling och omväxlande för någon som den mesta tiden har näsan i en bok, under tidspress.

Jag är rätt ny på det här, men gissar att rätt mycket av upplevelsen hänger på hur väl uppläsaren utför sitt hantverk. Just pausar jag från Max von Sydows inläsning av Joseph Conrads klassiker "Mörkrets hjärta". En del av min tillfälliga entusiasm kan säkert spåras dit - vilken inlevelse, vilken sagolik röst! Inte utan att man blir småsugen på att se "Sjunde inseglet" igen... Eller något.