Utan is, ingen bandy.

På den tjugonde arbetsdagens kväll tog jag X-Tåget hem-hem. Innan isen smälte bort hann jag se två nattmatcher i bandyns världscup för klubblag. Först Hammarby-Zorkij och sedan traditionella Ljusdal-Bollnäs klockan 02.00. Det är något speciellt med stämningen, men Ljusdalsmatchen var i övrigt ett enda stort sömnpiller. Så det var tur att vi såg matchen innan också, som höll en helt annan klass.

Den stora snackisen häromkring är förstås det faktum att bandycupens 35:e upplaga var den första som inte kunde slutföras på IP i Ljusdal. På grund av milt och blådigt väder gick isen inte att rädda och finalerna fick istället spelas i hallen i Edsbyn. Nu bubblas det om cupens framtid, att hallbygget är ett måste och så vidare.

Det ska bli kul att se hur Ljusdalsborna kommer att hantera den här frågan. För vem tror ni vill satsa på en hall för ett lag som inte ens ligger i högsta serien? Kommer de ropa på kommunen (som vanligt)? Leta efter företag som kan tänka sig goodwill i långkonjunkturens början? Eller till och med göra som man gjorde i Järvsö?

Som lokalpatriot vill jag ju gärna framhålla det sätt som Järvsö fick sin islada på. Det samlades pengar på alla möjliga sätt (lotterier, kollekter, andelar...) och arbetades flera tusen timmar ideellt. Den minnesgode kanske vet att jag skrivit om detta förut.