Pengar och vilja att stötta stöttepelarna?

Årets avtalsrörelse är rekordstor, med över tre miljoner löntagare som har fått eller väntar på att få sina kollektivavtal omförhandlade.

Utfallet av avtalsrörelsen kommer i flera år framöver att påverka vardagen för alla oss som arbetar genom de beslut som fattas om löner och arbetsvillkor. Det finns ett stort allmänintresse i det. Därför är det lite märkligt att nyheter om vad som händer (och inte händer) i förhandlingarna knappt tar sig utanför tidningarnas ekonomidelar av egen kraft.

Såvida det inte finns uppenbara dramatiska motsättningar och helst även ett strejkhot. Sådant som passar in i mediernas världsbild. Kanske hade bevakningen av avtalsrörelsen sett annorlunda ut om det hade brutit ut en rejäl handelsstrejk lagom till påsken? Nu blev det som bekant aldrig något av det strejkvarslet, eftersom parterna kom överens om det nya avtal som hittills har gett högst löneökningar. Ett välkommet påslag för alla deltidsarbetande kvinnor i detaljhandeln, särskilt i en tid då inkomstklyftorna ökar för snart sagt varje ny regeringsreform och den här gruppen inte tillhör de mest gynnade.

Men även om den strejken kunde undvikas så kan det fortfarande bli strejk i årets avtalsrörelse och då kommer vi märka det. Både elektrikerna och de pappersbruksanställda har kört fast i förhandlingarna och varslat om en strejk som kan bryta ut inom den närmaste veckan.

Och Kommunal har bara inlett sin väg mot nya avtal. På sin hemsida konstaterar de att yrkesgrupper som domineras av kvinnor har klart sämre villkor än mansdominerade yrkesgrupper. Ju större andel kvinnor desto lägre lön, fler deltider, otryggare anställningar och större arbetsrelaterad ohälsa. Därför kräver Kommunal garanterade löneökningar till alla, tryggare anställningar, rätt till heltid, jämställda löner och bättre arbetsvillkor. Visst känns det som att vi har hört det förut?

Kommunal genomförde 2003 den största strejken i sin historia. ”Vi tar fajten” hette det då, men faktum är att många av de paroller som var aktuella då upprepas i årets krav; jämställda löner, rätt till heltid, trygga och säkra jobb.

Kanske har du också sett en av de stora röda affischpelarna om välfärdsarbetarna i Kommunal, med texten 24:7. För att symbolisera 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. För vård, omsorg och samhällsservice dygnet runt är precis vad de pysslar med, stöttepelarna inom Kommunal.

Mycket av det vi kallar välfärd är resultatet av arbete som utförs av helt vanliga kvinnor och män som går till jobbet varje dag och ser till att samhället fungerar som vi förväntar oss att det ska göra. De har livsviktiga jobb, men kan inte förvänta sig vare sig bonusar eller fallskärmar. Deras arbetsvillkor har blivit allt mer pressade i takt med neddragningar, då färre personer ska göra samma jobb, och frågan är om lönerna har stigit i takt med tempot och stressen.

Många av Kommunalarna arbetar inom den offentliga sektorn, som ytterst styrs av politiska prioriteringar. Att höja lönerna och skapa heltidstjänster kostar pengar, men det är nödvändigt. Om inte annat för att kunna locka arbetskraft till de här jobben i framtiden. Finns pengarna och viljan att stötta stöttepelarna?

EVA ÄLANDER

Dagens ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdals-Posten
-