Ja, vad ska man säga...

Förutsättningarna för det man håller på med kan ändras väldigt fort - och det som inte spelar någon roll för vissa spelar stor roll för andra. Jag tror inte många av de som satt runt om mig på cafét där i söndags kunde ha brytt sig mindre om att en svensk partiledaremeddelade sin avgång där och då.

För mig som precis hade satt punkt i ett färdigt dokument blev det emellertid till att börja om med nästa på en gång och istället skicka in det nya några timmar senare. Vissa saker kan man liksom inte överse i vissa roller. Det som finns i dagens tidning är alltså mina första reflektioner efter avgången, kan ses som första delen av vad som komma skall.

Nu när jag läser resultatet av det där omedelbara känner jag att det kanske var somligt som borde fått plats på andra sakers bekostnad. Men det är inte alltid lätt att samla tankarna på ett begränsat utrymme och med begränsad tid att göra det på. Jag har en djupare analys av skeendet också, oroa er inte för den sakens skull. Fast helt ärligt tror jag att Sahlin (oavsett sina egna brister) hade behandlats på ett annat sätt om hon varit en man i motsvarande position och med motsvarande bagage.

Det är kluvet att se allt det här från utsidan, delvis med och delvis borta. Skönt på ett sätt och frustrerande på ett annat. Något säger mig dock att det kommer bli betydligt värre innan det blir bättre igen...