Idag blir jag glad över att läsa Underbara Claras inlägg som reagerar på det här med välgörenhet och hur konstigt det är att folk blir förvånade över att det finns så pass många fattiga barn i Sverige som inte kommer att få några julklappar i år.

Det är faktiskt jättekonstigt att folk blir överraskade över att det ser ut så här, att det kunnat bli så hänger ihop med samhällsutvecklingen i stort. Vill man hårddra det kan man till och med säga att en majoritet av svenskarna har röstat för detta. För ett Sverige där Aftonbladet får skriva om att 340 000 barn lever i fattigdom.

Det är fint att folk vill göra någonting för de som har de sämre ställt. Men välgörenhet är selektivt och bygger på godtycke. Väldigt ofta blir det felriktat, hur goda intentionerna än är. Och välgörenhet kan aldrig ersätta sådant som är på riktigt; strävan efter jämlikhet, minskade klyftor och att ge alla mer makt över sin egen vardag.
-