onsdag, januari 12

Beskatta människor eller beskatta produkter?

En av det nya årets första politiska snedsteg kommer från ett centerpartistiskt kommunalråd i Uppsala. Stefan Hanna skrev på sin blogg om att införa en särskild skatt för överviktiga. Inlägget dök upp under helgernas nyhetstorka och förslaget döptes snabbt till tjockisskatt av tacksamma medier.

Under sin semester i Thailand märkte Hanna, tack vare svenskarna på hotellet, hur stora utmaningar vi står inför med övervikt och valde att publicera en politisk betraktelse över detta på sin blogg. Det inlägg som finns att läsa är luddigt formulerat, men ändå tydligt i avsikten.
Om ett kommunalråd i Sveriges fjärde största stad väljer att skriva om kontroversiella saker är det egentligen inte konstigt att reaktionerna kommer som på beställning.

Hans tankar gick ut på att överviktiga svenskar skulle betala mer i skatt eftersom han ansåg att de utsätter vården och välfärden för en större påfrestning än de som äter och dricker normalt.
Det handlade inte om att beskatta mindre hälsosamma produkter för att få fler att välja bättre alternativ, utan det handlade om att beskatta själva de överviktiga individerna hårdare än andra.

Naturligtvis är saken mer komplicerad än vad hans inlägg gav sken av. Visst är fetma, och då särskilt barnfetma, ett problem som behöver diskuteras. Men det finns fler än en orsak till övervikt. För vissa går det att åtgärda övervikten, för andra sätter sjukdomar och annat man inte kan råda över stopp för sådana åtgärder.

Det är svårt att diskutera det här förslaget utan att bli lite raljerande i tonen. Att staten ska hålla koll på vår viktutveckling i vuxen ålder känns nog kränkande för de flesta av oss.

Och det är nog att Hanna vände udden mot enskilda personer som upprörde mest. Det är stor skillnad på att beskatta produkter och att beskatta människor. Alkohol- och tobaksskatten fungerar ju redan på det viset att produkter som är dåliga för oss beskattas högre än andra produkter. Höga alkoholskatter ses som ett av de mest effektiva sätten att minska alkoholskadorna. Detaljhandelsmonopolet är en annan viktig del i det arbetet.

Samtidigt som en enskild centerpartist väljer att diskutera tjockisskatt så är hans parti det som starkast driver på ett förslag som verkligen har potential att utarma vårdens resurser. Centerns vurmande för gårdsförsäljning hotar nämligen hela den svenska alkoholpolitiken.

När svenska forskare räknar på vad alkoholen kostar Sverige så hamnar siffrorna mellan 50 och 150 miljarder om året. Långt ifrån vad som kommer in i alkoholskatt. Där kan vi snacka om en konsumtion där brukarna vältrar över kostnaderna på samhället. Enkel matematik säger att ju mer sprit som dricks, desto högre blir samhällets kostnader för alkoholskador.

Utredningen om gårdsförsäljning öppnar upp för att utländska aktörer ska få sälja både vin och sprit i egna butiker, på valfri plats i landet. Långt ifrån lokalproducerat vin för att dra turister till landsbygden. Med vinstintresse blir de ett klart hot emot Systembolagets monopol.

Den centerpartistiska moralen tycks just nu säga att övervikt ska skattas bort, men att det inte gör någonting om alkoholkonsumtionen ökar. Snacka om en syn på folkhälsa som silar mygg och sväljer kameler.

Tisdagens ledare i LjP och Kuriren

1 kommentar:

Hento sa...

Och jag fortsätter mitt kommenterande :P

Nu är det väl iofs en ganska kraftig förenkling att säga att gårdsförsäljning leder till att stora företag kommer in och konkurrera med Systembolaget. Problemet som vi har idag är att det finns en massa små producenter runt om i landet som inte har en möjligt att få sälja sin alkohol då Systembolaget inte har ngt intresse av att tillåta småproducenter.

Sen har jag svårt att se skillnad på tjockis skatten och den så kallade mansskatten som Schyman föreslog för ett par år sedan som samma människor som kritiserar tjockisskatten idag tyckte var en bra idé då....

Själv tycker jag att båda förslagen var/är skit :P