Högtflygande satsningar går före järnvägar

Två dagar i slutet av förra veckan avstannade all tågtrafik från Stockholm och norrut. I nyhetssändningarna intervjuades uppgivna och frustrerade resenärer från Stockholms central. Kraftig blåst kan naturligtvis inte SJ lastas för, men det känns varken förvånande att samma fel inträffade två dagar i rad eller att det tog ganska lång tid att ordna upp situationen.

Nyhetsvärdet på att de svenska tågen strular är tämligen lågt efter den här vintern.

Det är till och med så att SJ gör reklamfilmer för att be om ursäkt och berätta att man har satt igång ett omfattande förbättringsprogram.

Alla vi som brukar åka tåg vet att SJ och deras tåg är i stort behov av det där förbättringsprogrammet. Likväl som att de järnvägsspår som de här tågen ska åka på behöver en kraftig upprustning efter många år av eftersatt underhåll. Även regeringen vet om detta och hade därför lovat att satsa stora pengar på underhållet i kommande vårbudgeten.

Den satsningen presenterades i fredags; ett paket om 800 miljoner kronor. Det kan låta som mycket pengar, men är i sammanhanget allt för lite. Åtminstone om man får tro den nyligen sparkade SJ-ordföranden Ulf Adelsohn, som sammanfattar läget med att säga: "Jag och regeringen har olika uppfattning om hur man ska bedriva tågtrafik."

Han menar att det skulle krävas investeringar om 20-25 miljarder för att komma i kapp med det eftersatta underhållet. Vilket han baserar på de uträkningar som Trafikverket har gjort.

Dock var inte tågsatsningen den enda nyhet som regeringskansliet presenterade i fredags. På DN:s debattsida berättade försvarsministern att Sverige ska köpa in femton stycken stridsdugliga Black Hawk-helikoptrar till försvaret. För en nätt liten summa på 4,7 miljarder.

Tydligen har försvaret länge haft för få helikoptrar och trots att det vore möjligt att rusta upp de helikoptrar som redan finns till en betydligt billigare kostnad än nyinköpet så är det visst inget alternativ. De här nya helikoptrarna ska inte bara stärka Sveriges försvarsförmåga, utan det verkar även vara ett viktigt argument att det underlättar internationella insatser när många har samma typ av fordon. Om vi snabbar på med köpet är det möjligt att förlänga den svenska helikopterinsatsen i Afghanistan från 2013 och framåt, skriver försvarsministern lyriskt i sin artikel.

Visst förstår jag att de här pengarna kommer ur olika kassor. Men det är lika fullt samma sorts skattekronor som betalar järnvägsunderhåll och försvarets nya utrustning.

Att dessa två politiska utspel presenterades på samma dag öppnar för många roliga associationer. Det är uppenbart att regeringen prioriterar högtflygande försvarssatsningar före den svenska infrastrukturen.

Alliansregeringen väljer att lägga nästan sex gånger så mycket pengar på att köpa helikoptrar för strider utomlands, som de satsar på att rusta upp järnvägsnätet.

Satsningar på tågnätet vore dessutom bättre för samhällsekonomin genom att de skapar betydligt mer arbete än vad ett engångsinköp av amerikansktillverkade helikoptrar gör.

Men arbetslinjen får bara vara med i argumentationen när det passar regeringens syften.

EVA ÄLANDER
Dagens ledare i Ljusdals-Posten och Söderhamnskuriren