Sverige var ett av de första länderna att ansluta sig till FN:s konvention om barnets rättigheter 1990. De fyra grundläggande principer som genomsyrar hela Barnkonventionen är att alla barn har rätt till liv och utveckling samt att skyddas mot diskriminering. Dessutom ska den som gör något som berör barn alltid tänka efter vad som är bäst för det enskilda barnet samt ta reda på vad barnen själva tycker; barnets bästa i främsta rummet och barns rätt till inflytande.
Sverige har dock valt att inte göra konventionstexten till nationell lag, vilket bland annat Norge har gjort. Det betyder exempelvis att när det blir konflikter med svensk lagstiftning så övertrumfas bestämmelserna i Barnkonventionen varje gång.
Om konventionen i stället vore lag så skulle tveksamheten försvinna, alla beslutsnivåer skulle tvingas följa konventionens alla artiklar. Troligen skulle följden bli att barnperspektivet togs på större allvar och blev viktigt även i praktiken hos domstolar, kommuner och andra berörda.
Som det är nu så tycks det ganska enkelt att i teorin gilla tanken om att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet, men betydligt svårare att genomföra den i praktiken.
Därför var det glädjande att Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt i fredags berättade att hans parti nu vill att Barnkonventionen ska få statusen av en svensk lag. Dessutom lovade han att driva frågan aktivt i riksdagen.
Med tanke på att Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet sedan tidigare har krävt just detta så verkar det nu finnas en tydlig riksdagsmajoritet i frågan om att göra konventionstexten till svensk lag.
Om förslaget röstas igenom kommer det att bli stora förändringar i enskilda fall, eftersom myndigheter och beslutsfattare då måste förhålla sig till barnkonventionen på ett helt annat sätt än i dag. Som detta med att alla barn ska ha rätt att kunna påverka beslut och yttra sig i frågor som rör dem själva.
Det finns gott om exempel på när barn inte fått komma till tals i den sortens ärenden såsom vårdnadstvister, utredningar hos socialtjänsten eller asylprocesser.
Rent allmänt kan vi också fundera över hur närvarande barnkonventionen får vara när beslut fattas på olika nivåer. Tror ni att det överhuvudtaget har funnits något barnperspektiv med i utformandet av omdiskuterade reformer såsom utförsäkringar och försämrade a-kasseregler?
Ett talande exempel fick vi i veckan som gick. Tonåringen Hannah Fredriksson beskrev sin vardag i en debattartikel i DN 13/4. Hur hon, parallellt med sina gymnasiestudier, spenderar helgerna med att arbeta på en fabrik för att kunna bidra till familjens försörjning. Detta då Hannah bor tillsammans med en mamma, som har kastats ut från sjukförsäkringen trots att hon saknar arbetsförmåga på grund av kronisk migrän.
Det är inte så konstigt att de organisationer som jobbar för barns rättigheter var nöjda i sina kommentarer till Juholts besked.
Det är inte en dag för tidigt att det finns en riksdagsmajoritet som vill göra Barnkonventionen till svensk lag. Det är dags att riksdagen vågar sätta barnens bästa i främsta rummet på riktigt, och inte bara genom att framhäva det perspektivet när det passar sig.
EVA ÄLANDER
Sverige har dock valt att inte göra konventionstexten till nationell lag, vilket bland annat Norge har gjort. Det betyder exempelvis att när det blir konflikter med svensk lagstiftning så övertrumfas bestämmelserna i Barnkonventionen varje gång.
Om konventionen i stället vore lag så skulle tveksamheten försvinna, alla beslutsnivåer skulle tvingas följa konventionens alla artiklar. Troligen skulle följden bli att barnperspektivet togs på större allvar och blev viktigt även i praktiken hos domstolar, kommuner och andra berörda.
Som det är nu så tycks det ganska enkelt att i teorin gilla tanken om att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet, men betydligt svårare att genomföra den i praktiken.
Därför var det glädjande att Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt i fredags berättade att hans parti nu vill att Barnkonventionen ska få statusen av en svensk lag. Dessutom lovade han att driva frågan aktivt i riksdagen.
Med tanke på att Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet sedan tidigare har krävt just detta så verkar det nu finnas en tydlig riksdagsmajoritet i frågan om att göra konventionstexten till svensk lag.
Om förslaget röstas igenom kommer det att bli stora förändringar i enskilda fall, eftersom myndigheter och beslutsfattare då måste förhålla sig till barnkonventionen på ett helt annat sätt än i dag. Som detta med att alla barn ska ha rätt att kunna påverka beslut och yttra sig i frågor som rör dem själva.
Det finns gott om exempel på när barn inte fått komma till tals i den sortens ärenden såsom vårdnadstvister, utredningar hos socialtjänsten eller asylprocesser.
Rent allmänt kan vi också fundera över hur närvarande barnkonventionen får vara när beslut fattas på olika nivåer. Tror ni att det överhuvudtaget har funnits något barnperspektiv med i utformandet av omdiskuterade reformer såsom utförsäkringar och försämrade a-kasseregler?
Ett talande exempel fick vi i veckan som gick. Tonåringen Hannah Fredriksson beskrev sin vardag i en debattartikel i DN 13/4. Hur hon, parallellt med sina gymnasiestudier, spenderar helgerna med att arbeta på en fabrik för att kunna bidra till familjens försörjning. Detta då Hannah bor tillsammans med en mamma, som har kastats ut från sjukförsäkringen trots att hon saknar arbetsförmåga på grund av kronisk migrän.
Det är inte så konstigt att de organisationer som jobbar för barns rättigheter var nöjda i sina kommentarer till Juholts besked.
Det är inte en dag för tidigt att det finns en riksdagsmajoritet som vill göra Barnkonventionen till svensk lag. Det är dags att riksdagen vågar sätta barnens bästa i främsta rummet på riktigt, och inte bara genom att framhäva det perspektivet när det passar sig.
EVA ÄLANDER
Dagens ledare i Ljusdals-Posten och Söderhamnskuriren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar