Vem kan man egentligen lita på?

Det kan inte ha varit alldeles enkelt att vara småbarnsförälder den senaste veckan. När potentiella föredömen faller som käglor uppstår det lätt frågor. Sådana där svåra frågor som kräver förklaringar. Vem kan man egentligen lita på?

Om vi börjar med Ola Lidholm, uppskattad barnprogramledare och chefredaktör för Kamratposten. Numera också misstänkt för ringa narkotikabrott efter ett drogtest och själv vidhåller han sin oskuld. Oavsett vad som är sant så har Ola inte riktigt fått vara oskyldig tills motsatsen är bevisad. Både kvällstidningarna och hans arbetsgivare SVT har redan dömt honom.

I samband med avslöjandet utsattes Lindholm för en medial hetsjakt. Expressen har medgivit att de jagade honom intensivt under lång tid. Enligt Lindholms blogg hade Expressen fått tillgång till sekretessbelagt material från polisutredningen innan han själv hade det. SVT fick kalla fötter och ställde omedelbart in redan inspelade program av Tittarnas Wild kids. Vilket säkert medförde ett antal besvikna barn som inte fick se sin de sista avsnitten av sin favoritserie.

Bamse har också varit i blåsväder, då förlaget som ger ut serietidningen har gjort ett beställningsjobb åt Migrationsverket. En Bamsetidning som förklarar asylprocessen genom att följa de två djurbarnen Mim och Meles och deras familjer. I polerad serieversion blir slutet entydigt lyckligt även för den familj som avvisas.

Verkligheten innefattar allt istället för många olyckliga slut. Såsom exemplet som TV4 Nyheterna tog upp i söndags om en 19-åring som bott tre år i Sverige. Hans båda föräldrar är döda och han ska nu avvisas till ett land där han inte känner någon och inte kan språket. Svenska är det enda språk som han kan läsa och skriva på.

Bamse har en lång tradition av att hjälpa utsatta och stå på de svagas sida. Han brukar påpeka att den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll. Därför känns det inte som att Bamsetecknarna hedrar traditionen och varumärket bakom seriefiguren när Bamses svar till det avvisade flyktingbarnet, som ber om hjälp, blir: "Även om jag är stark kan jag inte lösa alla problem"

Slutligen, apropå sagofigurer som fått glorian petad på sned. Nu påstås kungens närmaste vänner ha förhandlat med några av Sveriges mest kända brottslingar om att få köpa loss komprometterande bilder. Bilderna sägs visa kungens och hans vänner med nakna damer och i sammanhang där det öppet tas kokain.

Det finns tydliga ljudinspelningar till stöd för den historia som berättas i den nyutkomna boken Den svenske gudfadern. Förhandlingarna ska ha rört sig om belopp på tiotals miljoner kronor. Kungen säger sig vara helt ovetande och avböjer att kommentera det hela.

Detta upprör nog inte så mycket för att svenskarna tycker kungens privatliv är osmakligt (även om det är det), utan mer då det känns olustigt med en statschef vars närmsta vänner har goda kontakter med den undre världen – och inte drar sig för att utnyttja dem för att få sin vilja igenom.

Med en sådan statschef är det inte märkligt att förtroendet för det svenska kungahuset numera är det lägsta sedan Göteborgs universitet började mäta det för trettiofem år sedan.

EVA ÄLANDER

Dagens ledare i Ljusdals-Posten och Söderhamnskuriren