Det som, av förklarliga skäl, engagerar mig mest är vilka villkor som kommer att gälla för oss lärarstudenter på väg ut i verkligheten. Vi som blir försökskaniner i detta. Att våra examensbevis skulle bli värdelösa och villkoras med ett provår visste vi inget om när vi började. Jag tror att väl genomförda mentorskap blir en vinstaffär för alla, men är tveksam till om det går att locka fler till läraryrket genom att på det här sättet förlänga en redan lång utbildning.
Alla lärarstudenter som tar examen efter den första juli i år omfattas av det nya regelverket. Där godkänt provår är en förutsättning för att få ansöka om lärarlegitimation. Den nyexaminerade ska söka en tjänst som vanligt. När denne blir provanställd på den aktuella tjänsten får den samtidigt en mentor. Under provårets gång ska man ha tillgång till stöd från sin mentor och i slutet av året ska rektorn ihop med mentorn utvärdera huruvida den nyexaminerande är lämplig att arbeta som lärare.
Detta betyder att det inom några veckor kommer att finnas utbildade lärare som söker anställningar under de här premisserna. Men regelverket är ännu inte helt klart. Och det är inte finansieringen heller. Ingen tycks veta riktigt vad som gäller; inte vi lärarstudenter, inte kommunerna och friskolorna som ska anställa oss, inte lärarfacken och heller inte Skolverket.
Någon måste sätta ner foten och klargöra hur det här nya systemet ska finansieras. Kommer kommunerna att få statsbidrag för att kunna genomföra introduktionsåren ordentligt? Eller är tanken att det ska rymmas inom befintliga (och i många fall tämligen ansträngda) skolbudgetar? Kommer det i så fall att bekostas genom att ge en lägre ingångslön till de som gör provåret och därmed inte får utföra vissa arbetsuppgifter utan att handledas av en legitimerad lärare?
Skolverket har tagit fram en kompetensprofil som – i 23 punkter - definierar vad som är en skicklig lärare. Tanken är att det ska bedömas om den nya läraren uppfyller kravlistan i slutet av året. Vem som blir mentor och på vilket sätt ser i nuläget ut att vara helt upp till den enskilda rektorn.
Kommer alla utexaminerade lärare ens att få göra ett provår? Vilka villkor kommer att gälla för de lärare som blir mentorer? Vilken utbildning får de för att kunna utföra sitt uppdrag? Kommer villkoren för mentorskap att bli likadana över hela landet eller blir det lokala avtal som avgör?
Frågorna är många – och det utan att jag alls har berört problematiken för de tusentals lärare som hamnar i kläm mellan sin formella behörighet och den tjänst de i dagsläget är anställd på. Att lösa den situationen kommer också att kosta pengar, betydligt mer än vad som avsatts för det. På frågan vem som ska betala blir skolminister Björklund svaret skyldig.
Eva Älander
Gårdagens ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdals-Posten
4 kommentarer:
Alla lärare ska ha legitimation. Fint, men sluta då ringa alla de lärare ni kallar obehöriga så fort det uppstår vakanser i skolan. En klass står utan lärare och terminen börjar. Panik uppstår. Vad gör man? Ordinarie lärare har blivit långtidssjukskriven och kursen starar på måndag.. Vad göra? Vissa skolor skriker efter vikarier på både enstaka pass och hela terminer. Sluta ring de icke legitimerade nästa gång det krisar och var konsekventa med era krav och acceptera då lärarlösa lektioner och förvänta er inte alltid att de obehöriga ska rädda er.
Hej anonym!
Du har helt rätt i det du säger. Det är inte realistiskt att skolan enbart ska klara sig med behöriga och/eller legitimerade lärare inom de närmsta åren. Eftersom jag själv har varit en nödlösning (anställdes som vikarie för en lärare som blev sjukskriven kort innan terminsstarten) och jobbade en termin som obehörig vet jag precis hur verkligheten ser ut på den fronten.
Särskit på mindre orter kommer det blir jättesvårt att pussla ihop scheman och tjänstfördelningar så att alla elever undervisas av lärare som är behöriga i alla de ämnen som de undervisar i. Hur det problemet ska lösas har man inte heller tänkt på i den här framhastade reformen...
Jag arbetar också inom skolan och vet hur den ser ut.det märkliga är alla dessa jämförelser med läkare, bilmekaniker etc. Vem vill bli opererad av en som inte är legitimerad kirurg hör man ofta och inte vill man få bilen lagad av en amatör. Om ingen kirurg finns ställs operationen in och om ingen mekaniker är ledig väntar man. Detta kan man inte göra i skolan. The show must go on. Därför är legitimationskravet fel och lämpliga lärare med annan examen än just lärarexamen slås ut och eleverna får hellre självstudier. Ska man kräva leg och jämföra lärare med läkare/ bilmekaniker ska man också vara konsekvent. Man låter inte undersköterskan vicka för överläkaren och då ska inte heller personen med filkand i historia få kvacka som lärare heller för då bryter man ju med hela tanken.
Angående den tokiga jämförelsen mellan lärare och läkare så rekommenderar jag den här debattartikeln: http://www.dn.se/debatt/legitimation-kommer-att-sanka-lararyrkets-status
En sak att fundera över är huruvida alla de lärare som nu automatiskt får en lärarlegitimation i kraft av sin lärarexamen egentligen är lämpliga att undervisa och/eller skulle klara av att uppfylla kravlistan som ska prickas av under introåret. Jag har sett en del exempel på behöriga lärare som inte klarar av att undervisa i helklass, men det problemet kommer man inte åt med legitimationskravet. Samtidigt som man utgår ifrån att vi nyutexaminerade inte har en examen värd namnet och därmed blir en andra sortens arbetskraft.
Skicka en kommentar